Tillsatser

I Sverige måste alla tillsatser vara godkända för att få användas. För att få tillsättas måste tillsatsen ha ett värde för konsumenten eller vara nödvändig för att livsmedlet ska kunna hanteras. De regler som finns gäller både för varor som är tillverkade i Sverige och för importvaror.
Det finns två typer av tillsatser: berikningsmedel som höjer näringsvärdet och teknologiska tillsatser som påverkar hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt.

På ett färdigförpackat livsmedel ska du kunna läsa namn, funktionsnamn och E-nummer på tillsatserna som ingår.

Berikningsmedel
Berikningsmedel förbättrar näringsvärdet i livsmedlet. Det finns tre skäl för att tillsätta vitaminer och mineralämnen: för att göra ett livsmedel näringsmässigt likt ett annat (margarin-smör); för att återställa vad som förlorats i samband med processning (lättmjölk-standardmjölk) samt av rent näringsfysiologiska skäl - äkta berikning (jod i koksalt). Vidare finns speciella regler för s.k. "livsmedel för särskilda näringsändamål" (modersmjölksersättningar, barnvälling).

Margarin och lättmargarin ska berikas med vitamin A och D, men det finns produkter som har fått dispens från detta krav. Från och med den 1:a december 2007 D-vitaminberikas även all mjölk med högst 1,5 % fetthalt enligt svensk lag. Det krävs inget särskilt tillstånd för att berika livsmedel längre, detta upphävdes den 1:a juli 2007 enligt EU:s nya förordning. De vitaminer och mineraler som får användas i som tillsats finns listade i förordningen. Man får inte berika vad som helst, exempel på livsmedel som inte får berikas är alkoholhaltiga drycker och obearbetade livsmedel som frukt och kött. Beslut väntas också senast år 2009 om högsta godkända mängder av tillsatta vitaminer och mineraler. Berikning av barnmat och dietlivsmedel är redan sedan tidigare reglerat på EU-nivå.

Exempel på baslivsmedel som berikas:
Lättmjölk, matolja och margarin: vitamin A och D
Mjöl, makaroner, spaghetti: vitamin B (4 st) samt järn
Koksalt: Jod
Saft, juice, fruktsoppor: vitamin C
Viss välling och frukostflingor: olika vitaminer och järn

Teknologiska tillsatser är ämnen som påverkar hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt hos livsmedlen. De används både i hemmen och inom industrin.

Färgämnen kan vara naturliga eller syntetiska. De får användas i ganska många livsmedel. Produkter som färgas ofta är t.ex. läsk, konditorivaror och godis. Färgämnen får inte användas för att lura konsumenten att tro att ursprung och kvalitet är en annan än den rätta.

Konserveringsmedel används i livsmedel som ska lagras. Jäsning, mögelbildning och förruttnelse hejdas. Näringsämnen och smak bevaras. Vanliga är bensoesyra, sorbinsyra, mjölksyra och ättikssyra.

Antioxidationsmedel används för att hindra fett från att härskna eller fruktprodukter från att missfärgas. Exempel är tokoferol (vitamin E), L-askorbinsyra (vitamin C) och butylhydroxianisol (BHA).

Förtjocknings-, emulgerings- och stabiliseringsmedel tillsätts för att påverka konsistensen. Vi tillsätter dem för att produkterna ska bli likartade eller för att olika beståndsdelar i livsmedlet inte ska separera.

Sötningsmedel kan vara naturliga eller syntetiska. Sockerarterna sackaros (vanligt socker), fruktos (fruktsocker), glukos (druvsocker) och laktos (mjölksocker) används för att söta eller konservera. Sockeralkoholerna sorbitol, mannitol och xylitol är mindre söta än vanligt socker. Större mängder kan ge diarré. Syntetiska sackarin, cyklamat, aspartam, taumatin, neohesperidinDC och acesulfam K ger ingen energi. Sockerfria livsmedel får inte innehålla någon av sockerarterna, däremot får de innehålla sockeralkohol eller syntetiska sötningsmedel.
Osötade livsmedel ska vara helt utan sötningsmedel.

Aromämnen och smakämnen tillsätts för att ge lukt och smak eller för att framhäva produktens egen smak. Smakämnena känner du med tungan, aromämnena med näsan. Aromämnen delas in i: naturliga, naturidentiska (kopior framställda på syntetisk väg) och artificiella (konstgjorda).

Exempel på andra tillsatser är:
surhetsreglerande medel (t.ex. citronsyra, vinsyra och natriumbikarbonat) mjölbehandlingsmedel (t.ex. L-askorbinsyra) konsistenspåverkande ämnen, bl.a. emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och klumpförebyggande medel smakförstärkare (t.ex. glutamat)

E-nummer
De flesta av ovan nämnda ämnen har ett E-nummer som är ett unikt identitetsnummer för tillsatsen. "E" talar om att den är godkänd av EU. Alla tillsatser som är godkända i Sverige finns samlade i "E-nummernyckeln" som man kan få från Livsmedelsverket, på apotek eller hos kommunen.

Källa: Matverket - fakta om maten och hälsan, Livsmedelsverket.

Läs mer:
Tillsatser i mat, Livsmedelsverket
E-nummernyckeln

Säker mat
   Livsmedelstillsatser