Kretslopp i odlingen
Odlingen och djurhållningen utgör mer öppna flöden och kretslopp än naturliga ekosystem. Vid sidan av det som slutligen blir mat, genererar därför jordbruket restprodukter och organiskt "avfall" i betydande mängder. Av de ursprungliga växterna på åkern utgörs närmare hälften av skörderester av olika slag - stubb, rötter, halm - som återgår till marken och därefter till luften i markens egen omsättning av organiskt material till koldioxid och vatten. Här kan man tala om ett någorlunda fungerande kretslopp.
Djurens liv
Av de grödor som blir foder åt husdjuren går det mesta - omkring tre fjärdedelar - åt till djurens egen ämnesomsättning och blir till koldioxid och vatten. En mindre del blir stallgödsel och en ännu mindre del blir slutligen kött. I denna del kan man tala om någorlunda fungerande kretslopp. Stallgödseln återförs till odlingsmarken, dock ojämnt fördelad med onödigt mycket av främst fosfor i områden med koncentrerad djurhållning.
Om man slår ihop de växter och det kött som vi äter för att tillgodose vårt eget energibehov motsvarar det mellan fem och tio procent av den ursprungliga växtmassan som bildas på åkern. Räknar man i mineralnäringsämnen får man högre siffror. I storleksordningen en fjärdedel av växternas fosfor och kväve finns kvar i vår mat. Av mineralnäringen hamnar det mesta från matbordet så småningom via toaletten i avloppsslammet eller via hushållsavfallet till avfallsupplag eller återvinning.
Stad och land
I denna del av livsmedelssystemet har vi dåligt fungerande kretslopp. Särskilt gäller detta om inte avloppsslammet återanvänds i odlingen. Denna användning har varierat över tiden främst beroende på odlarnas och livsmedelsindustrins tveksamhet mot slamanvändning. Avloppsslam innehåller inte bara växtnäring utan också föroreningar från hushåll och industrier.
Fosfor speciellt
I diskussionen om kretslopp och uthållig utveckling intar fosfor en särställning av flera olika skäl. Omkring 20 000 ton fosfor tillförs det svenska jordbruket årligen med handelsgödsel. Fosforn utgör mer än andra växtnäringsämnen en begränsad icke förnybar resurs. Man räknar med att de kända tillgångarna av fosfor räcker mellan 200 och 1000 år med nuvarande användning.
I odlingen är det praktiskt att låta fosforn bestämma tillförseln av stallgödsel eftersom det oftast behöver kompletteras med kväve, vilket är lätt att göra med hjälp av handelsgödsel. I praktiken tillförs dock onödigt mycket fosfor i områden med mycket husdjur. Utveckling av system och metoder för att möjliggöra mer av återcirkulation av fosfor är därför angeläget.
Text: Olle Pettersson, SLU
Läs mer Fakta Jordbruk 1999:11, 2000:1 och 2000:5
Allmänt om odling
Bondens år
Sädesslagen
Gödsling och bekämpning
Natur och odling
Kretslopp i odlingen
Odling och miljö
Kadmium i jordbruket
| ||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||
info@livsmedelssverige.org