Gödsling och bekämpning
De tre mineralnäringsämnen som växterna behöver mest av är kväve, kalium och fosfor. De två senare kan man ge varje år eller "förrådsgödsla" för några år i taget. Kväve däremot behöver grödan vid rätt tidpunkt för att skörden skall bli den bästa möjliga.
Gödsla på våren
I normalfallet gödslas höstsäd liksom gräsvallar med kväve när det kommit igång att växa under våren och kanske någon mer gång under försommaren beroende på väderleken.
Vårsådda grödor gödslas oftast med kväve eventuellt tillsamman med fosfor och kalium i samband med vårbruket, före sådden. De kan också "övergödslas" ett par veckor efter uppkomst. Ärtor och andra baljväxter tar sitt kväve ur luften och gödslas därför inte med kväve. De berikar också marken med kväve inför efterföljande gröda.
Växtföljd och skadegörare
För att minska problemen med växtsjukdomar, insekter och ogräs brukar man låta de olika grödorna komma efter varandra i en växtföljd. Korn och vete efter varandra ger t.ex. problem med s.k. stråknäckare och rotdödare. Andra skäl för detta är att ha en speciell växtföljd är att grödorna skall passa tidsmässigt så att en gröda är skördad i tid inför höstsådden av nästa.
Kemisk bekämpning
För att undvika eller minska angreppen av ogräs, sjukdomar och skadedjur används regelbundet kemisk bekämpning. Utsädet är vanligen behandlat "betat" mot svampsjukdomar. På försommaren besprutas stråsäden och flera andra grödor mot ogräs.
Olika bladlöss och myggor bekämpas efter behov med stora variationer mellan olika år. I t.ex. potatis och jordgubbar sker kemisk bekämpning mot olika svampsjukdomar flera gånger under växtsäsongen. Raps besprutas med insektsmedel för att skydda mot rapsbaggen.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Text: Olle Pettersson, SLU
Allmänt om odling
Bondens år
Sädesslagen
Gödsling och bekämpning
Natur och odling
Kretslopp i odlingen
Odling och miljö
Kadmium i jordbruket
info@livsmedelssverige.org