Oliv
Olea europaea
Olivträdet hör hemma i Medelhavsländerna, där det ännu på vissa ställen finns skogar med vilda träd. Man antar att trädet ursprungligen kom från Mindre Asien. Odlingen fick mycket tidigt spridnig i hela Mellanöstern, där den redan i forntiden var mycket utbredd. Senare har olivodling spridits till andra områden med motsvarande klimat och nu odlas oliver i alla subtropiska områden. Det är fortfarande Medelhavsländerna som står för den största produktionen.
Olivträdet är städsegrönt (fäller inte bladen) och kan bli upp till 20 m högt. Trädet har små läderartade blad med grågrönt, lite tråkigt utseende. Blommorna är små och vita och har en härlig doft.
Frukterna är stenfrukter med saftigt, oljerikt fruktkött. De omogna frukterna är gröna och de blir blåsvarta då de mognar. Olivfrukterna innehåller en glykosid som ger fruktköttet en mycket bitter smak.
Olivträd kan bli mycket stora och mycket gamla. Beskrivningen av speciella exemplar är därför vanliga. Det tjockaste trädet lär mäta 27 m i omkrets. Somliga menar att de äldsta nu växande trädet stammar från Jesu tid.
|
|
Användning: Färska oliver äts inte råa eftersom de är hårda och bittra. Den bittra smaken försvinner vid fermentering/jäsning. Efter fermentering förvaras oliverna i en saltlake.
Försäljningsperiod: Import från Italien: september–december.
Förvaring: Oliver bör förvaras i 8–12°C.
Ideal förvaring vid 7–10°C och 90% relativ fuktighet, då hållbar 4–6 veckor.
Källa: Frukt & Grönt Främjandet
Näringsvärden (gröna, inlagda i vatten): Energi 119 kcal/499 kJ, Vatten 78 g, Protein 1,4 g, Fett 13 g, Kolhydrater totalt (ej fiber) 0,3 g, Kostfiber 4 g, Kalcium 61 mg, Järn 1,6 mg, Natrium 2400 mg.
Källa: Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas, version 04.1.1.
|
|


|  |
|