|
Kiwi
Actinidia deliciosa
Kiwifrukten brukar kallas kinesiskt krusbär som motsvarar engelska Chinese gooseberry.
Frukten kommer ursprungligen från Kina. Namnet kiwi har frukten fått i Nya Zeeland där man gjort kiwi till en viktig exportvara och givit frukten namn efter landets nationalsymbol kiwifågeln. Också i Californien och Medelhavsländerna, särskilt Italien, odlar och exporterar man kiwi. Botaniskt sett är kiwifrukten ett bär. Det finns en mängd typer och sorter som skiljer sig åt från varandra bl.a. i storlek, form, hårighet, sötma och C–vitamininnehåll.
De kiwifrukter som ska exporteras plockas medan de är fasta och innan de nått ätmognad. De nedkyles genast till 0°C, varefter de kan lagras eller omedelbart fraktas med kylskepp till mottagarländerna. Om frukterna skördas alltför mogna är de för mjuka för att klara hanteringen under transporten. Hållbarheten, som annars är god, blir väsentligt försämrad. Kiwifrukter kan med fördel lagras i kontrollerad atmosfär. Man ventilerar också bort etylen från lagerluften för att förlänga kiwifrukternas hållbarhet. Frukterna kan lagras upp till sex månader under optimala förhållanden.
Liksom den gröna kiwin härstammar den gula kiwin från vildväxande kinesiska plantor. 1977 började nyzeeländarna att hämta frön från Kina, dels från vildväxande plantor, dels från den botaniska trädgården i Beijing. 1992 hade man lyckats utveckla den gula sorten.
Den gula kiwin saknar helt den syrlighet som finns i grön kiwi. Den innehåller inte heller enzymet actinidin, som har förmågan att möra kött.
Gul kiwi har slätt skal och en liten knopp i ena änden. Det saftiga fruktköttet är läckert gult med små rödsvarta kärnor. Smaken är tropiskt söt, som en blandning av mango, persika och citrus.
Den gula kiwin säljs ofta ätmogen. Därför är den känslig för stötar och tryck. Den är också känslig för etylengas.
Gul kiwi finns, ännu i begränsad mängd, från juni – november.
|
|
Användning: Kiwifrukten är ätmogen när fruktköttet ger efter för lätt tryck. De omogna frukterna är syrliga i smaken, men är utmärkta att äta. De fullmogna är sötare. Fruktkött och frön äts med sked. Frukten kan också användas som dekoration på tårtor eller i desserter sedan den skalats och exempelvis skurits i skivor.
OBS! Kiwifrukten innehåller ett enzym, actinidin, som bryter ner proteiner (äggviteämnen). Man kan möra seg biff genom att stryka den med saften från kiwifrukt. Av samma orsak kan färsk kiwi inte användas i fruktgeléer, eftersom den hindrar geléet att stelna.
Man bör inte blanda mosad kiwi med vispad grädde eftersom enzymet också bryter ner protein i grädde, vilket ger obehaglig smak efter bara någon kvart. Det går däremot bra att dekorera gräddtårtor med kiwi i skivor.
Försäljningsperiod: Hela året. Nya Zeeland, Medelhavsområdet, Chile.
Hållbarhet och förvaring: Kiwi har god hållbarhet vid optimal förvaring.
6 månader vid 0°C och 95% relativ fuktighet
7–10 dagar vid 20°C och 60% relativ fuktighet (knappt mogna)
Ideal förvaring vid 0°C och 95–100% relativ fuktighet.
Känslighet:
Lite temperaturkänslig
Känslig för uttorkning
Producerar lite etylen
Känslig för etylen
Inte känslig för kylskador
Typiska fel: Uttorkning, frysskador (glasigt, mosigt fruktkött), mögel,
etylenskador (mjuk, med ljust fruktkött).
Putsning: Kiwi kan inte putsas. Skadade frukter plockas bort.
Näringsvärden, per 100 g: Energi 48 kcal/202 kJ, Vatten 84 g, Protein 0,8 g,
Kolhydrater totalt (ej fiber) 10,1 g, Kostfiber 3,8 g, Kalium 270 mg, ß–karoten 108 µg, C–vitamin 63 mg.
|
|
Källa: Frukt & Grönt Främjandet

|  |

|