Svarta vinbär
Ribes nigrum

Svarta vinbär förekommer allmänt vildväxande i Mellaneuropa, Himalaya och Centralasien och folk har sedan länge plockat bären. Däremot var svarta vinbär inte kända av greker och romare, eftersom de inte växte vilda i Medelhavsområdet.

Odling av svarta vinbär påbörjades så smått i hemträdgårdarna på medeltiden. I Norden har de med säkerhet varit kända och odlade sedan början av 1600–talet. Användningen var i början mest medicinsk. Senare upptäckte man att bären också är lämpliga som smakgivare till snaps och liknande, medan deras användning i övrigt i hushållen är relativt sen.

Egentlig yrkesmässig odling av svarta vinbär kom igång först under senare delen av 1800–talet. Denna produktion går övervägande till industrin, vilket gör det möjligt att skörda med maskin. Självplock av svarta vinbär har blivit vanligt på senare år.

Faktaruta

Användning: Svarta vinbär äts sällan färska. De används i sylt, saft, kräm och géle. Vinbär går bra att frysa in. Försäljningsperiod: Det finns svenska svarta vinbär juli–augusti. Holländska växthusodlade förlänger säsongen avsevärt. Hållbarhet och förvaring: 14 dagar vid 0°. 1–2 dagar vid 20°C. Ideal förvaring vid 0°C och 95–100% relativ fuktighet. Känslighet: Temperaturkänslig Känslig för uttorkning Producerar inte etylen Inte känslig för etylen Inte känslig för kylskador Typiska fel: Mögel, röta, uttorkning, tryckskador. Näringsvärden, per 100 g: Energi 51 kcal/211 kJ, Vatten 82 g, Protein 1,4 g, Fett 0,2 g, Kolhydrater totalt (ej fiber) 10,6 g, Kostfiber 4,9 g, Kalium 315 mg, ß–karoten 130 µg, C–vitamin 210 mg.

Källa: Frukt & Grönsaker, handbok från Frukt & Grönt Främjandet

Allmänt om bär

Björnbär
Blåbär
Fläder
Hallon
Hjortron
Jordgubbar
Krusbär
Lingon
Nypon
Smultron
Tranbär
Vinbär – röda
Vinbär – svarta