Smultron
Fragaria vesca

Bäret är en skenfrukt och de egentliga frukterna är de små bruna nötterna på den uppsvällda blomaxeln. Blomaxeln kan vara lite olika utformad från näst intill klotrund till mer spetsigt utdragen. Den vita smultronblomman är en vårblomma som pryder öppna skogsvägar och stigar. Redan kring midsommar kan man i södra Sverige trä upp de första bären på ett strå. Så gör man även på många andra håll vilket bl.a. framgår av det engelska namnet "strawberry".

Smultron trivs på öppna torra ställen, i backar, vägrenar, skogsgläntor och andra platser som hålls öppna av slåtter och betande djur. Slåtterängarna har för smultronet fått en motsvarighet i kalhyggen, där det kan blomstra och frodas några korta säsonger innan de kvävs av högt gräs, sly och till slut tät barrskog. Smultron växer i större delen av Europa och i stora delar av Asien.

Smultron liksom jordgubbar skall ätas nyplockade och solvarma! De förlorar mycket av sin fina arom om de kokas till sylt. Skall de överhuvudtaget sparas, plockar man dem direkt i en grund fryskartong, strör på socker och fryser så fort som möjligt. Alternativt, om man har mycket smultron, kan man göra en rårörd smultronsylt och frysa den. Se recept till höger.
Tyvärr kan inte alla njuta av de goda bären. Överkänslighet i form av allergiska reaktioner mot smultron är inte ovanligt.

Backsmultron
Fragaria viridis
Förutom det vanliga skogssmultronet finns det ytterligare två vildväxande arter i vårt land. I de östra delarna växer backsmultron. Det är lättast att skilja dem åt när bären är mogna. Backsmultronen är inte lika högröda som de vanliga smultronen. Dessutom är bären rundade och med fodret som en liten hätta nedtryck på bäret. Liksom hos de flesta jordgubbar följer också foderbladen med när bären plockas. Tittar man extra noga på ett backsmultron ser man att nötterna sitter nedsänkta i fruktköttet. Det finns även andra detaljer som skiljer arterna åt. Backsmultron har en helt annorlunda, sötare och mer kryddig smak än skogssmultron

Parksmultron
Fragaria moschata
Parksmultron odlades förr och invid slott och herrgårdar finns de fortfarande kvar. Många har säklert lurats av den rikliga blommen och gått och väntat på rekordskörd, men när juli kommer finns inte ett enda bär. Som förvildad försämras parksmultronets egenskaper och ger ytterst lite frukt. Bladen är nästan lika stora som jordgubbsblad och bestånden är höga, ibland ända upp till 30 centimeter. Blomman är också mycket större än hos vanliga smultron och den kraftiga blomställningen skjuter högt över bladen. Parksmultronets smak påminner om vanliga smultron.

Källa: Stora bärboken
Våra svenska bär i historien, naturen och hushållningen.
Inger Ingmansson & Pelle Holmberg
(Rabén & Sjögren)

Backsmultron
Parksmultron

Allmänt om bär

Björnbär
Blåbär
Fläder
Hallon
Hjortron
Jordgubbar
Krusbär
Lingon
Nypon
Smultron
Tranbär
Vinbär – röda
Vinbär – svarta