|
Hårdost
Under 2000 åt svenskarna ungefär 17 kilo ost per person. Drygt 75 % av osten som konsumerades var hårdost. Olika hårdostar har olika mognings- och lagringstid och kan delas in i tre grupper:
- Traditionella hårdostar som lagras länge, ibland upp till ett år.
T.ex. Svecia och Herrgård.
- Ytmognande hårdostar som behandlas med bakterier på ytan för att de ska mogna snabbare.
T.ex. Tilsiterost och Limburger.
- Skorpfria hårdostar som packas in i plastfilm direkt efter tillverkningen. Osten får mogna i förpackningen under två till fyra månader innan den är klar för konsumtion.
T.ex. Drabantost och Riddarost.
- Mjukost/dessertost
Hit hör blå- och vitmögelostarna.
T.ex. Ädelost (blåmögelost) och Camembert, Brie (vitmögelost).
Färskost/syraost
Dessa genomgår ingen mogning, vilket innebär att de kan konsumeras direkt efter framställningen.
T.ex. Keso och Kvarg.
Smältost
Smältost är hårdost som behandlats med smältsalter och smakämnen. Smältost är skivbar eller bredbar beroende på vattenhalten.
Mesost och messmör
Mesvaror tillverkas av vassle genom att avdunsta vattnet. Mesost har låg vattenhalt och messmör har hög vattenhalt.
OBS! Smältost och mesvaror har en egen livsmedelsstandard och ligger alltså utanför det egentliga ostsortimentet.
Text: Eva Jonsson, SLU

|