Hälsa

 

  SVA

Svensk Fågels djuromsorgsprogram

Statens Jordbruksverks föreskrifter om obligatorisk hälsokontroll avseende koccidios hos slaktkyckling

 

 


God djurhälsa är en förutsättning för en god livsmedelssäkerhet, produktkvalitet och företagsekonomi. Detta garanteras genom en rad olika kontrollprogram som är närmare beskrivna på hemsidorna för Jordbruksverket, Svensk Fågel och SVA.

Här vill vi i första hand uppehålla oss vid   frågor som rör utfodringen och dess inverkan på kycklingarnas tarmhälsa. Detta har i hög grad aktualiserats genom borttagandet av foderantibiotika som initierades i Sverige redan 1984. Först 20 år senare manade man till efterföljd inom hela EU (läs förordningen).

Koccidios och koccidiostatika

Alltjämnt används dock fortfarande allmänt s.k. koccidiostatika för att skydda kycklingarna mot sjukdomen koccidios som orsakas av en encelliga parasiter (s.k. protozoer)  av släktet Eimeria. Detta är den globalt sett i särklass kostsammaste sjukdomen vid kycklinguppfödning (läs mer om koccidios). De vanligast förekommande koccidiostatika är s.k. jonoforer och det har visats att dessa förutom effekt mot koccidier kan ha en antibakteriell och tillväxtbefrämjande effekt, på samma sätt som de tidigare använda foderantibiotika. Av denna anledning är även koccidiostatika föremål för utfasning inom hela EU.

Vaccinering i stället för medicinering

Ett alternativ till koccidiostatikaanvändning är vaccinering och det pågår en intensiv forskning världen över för att få fram effektiva sådana. Idag finns på den svenska marknaden försvagade s.k. levande vacciner på marknaden (t.ex. Paracox). Det finns sju olika arter av Eimeria som ger olika och varierande sjukdomssymptom och för ett effektivt skydd krävs därför en cocktail av sju olika vacciner  Sådana vacciner blir därför mycket dyra och komplicerade att framställa och det finns en risk att de försvagade stammarna kan förändras och bli sjukdomsframkallande. Den stora utmaningen är därför att framställa ett avdödat s.k. rekombinant-vaccin som verkar mot alla förekommande arter. Det som hittills kommit längst är förmodligen CoxAbic som baseras på maternell immunitet, d.v.s. man vaccinerar föräldrardjuren som sedan överför skyddet till avkomman. Det finns registrerat i 13 olika länder runt om i världen varav i Europa, Litauen, Lettland och Polen.

Vaccinering innebär ökad risk för klostridios.....

Ersätter vi koccidiostatikan med vaccinering försvinner skyddet mot bakteriella infektioner och den därmed sammanhängande tillväxtbefrämjande effekten. Det är främst infektion av bakterien Clostridium perfringens som vi behöver oroa oss för.

.... och ställer större krav på fodrets näringsbalans och råvaruinnehåll.

För att skydda kycklingarna mot klostridieinfektioner måste utfodring och skötsel inriktas på att ge kycklingarna en hälsosam tarmflora som hindrar sjukdomsframkallande bakterier, såsom klostridier, att ta herraväldet i tarmen. Ett komplement kan också här vara vaccinering och forskning för att ta fram ett sådant pågår.

Att kontrollera tarmfloran utan hjälp av kemiska tillsatser i någon form är mer komplicerat än man kanske föreställer sig. Ett skäl är att vi bara känner till en del av alla organismer som vistas där och det pågår hela tiden ett komplicerat samspel. Det gäller inte bara att lära sig förstå vad som gynnar utvecklingen av en hälsosam tarmflora utan ännu viktigare är kanske att förstå vad som aktiverar koloniseringen av sjukdomsframkallande organismer.

Subklinisk koccidios banar väg för klostridios

Vad man idag med någorlunda säkerhet vet är att skador på tarmslemhinnan uppmuntrar klostridiebakterier, som är normala tarminnevånare, att öka i antal och börja utsöndra toxiner (gifter). Sådana skador kan vara t.ex. en lindrig form av koccidios som inte ger egentliga sjukdomssymptom (subklinisk). Det kan också ha betydelse vilken art av Eimeria som kycklingarna smittats av. T.ex. finns en studie som visar att E. maxima  ger större problem än E. acervulina. Om kycklingarna får i sig vassa partiklar från foder eller ströbädd  (t.ex. skarpa skal/halm fragment) kan vara en annan inkörsport. Resultatet kan bli s.k. nekrotisk enterit (NE) som inom loppet av några timmar förstör tarmslemhinnan och som, om inte snabb behandling i form av penicillin sätts in, ofta orsakar dödsfall. NE kan även förekomma subkliniskt  vilket kan ge sämre tillväxt och foderutnyttjande samt leverskador (s.k. cholangiohepatitis) som kan ge stor kassation vid slakt.


Vid NE ser tarmslemhinnan ut som en "badhanduk". Ofta blir också levern missfärgad


En bit av en tunntarm med subklinisk NE

Man vet också att majs/soja dieter innebär mindre risk för tarmstörningar än typiska skandinaviska dieter baserade på vete, korn och havre. Skälet anses vara förekomsten av svårsmältbara kolhydrater som gör att tarminnehållet blir trögflytande och klibbigt vilket gynnar tillväxten av klostridiebakterier. Ett symptom är förekomsten av s.k."sticky droppings" (se bild) när kycklingarna är omkring en vecka gamla. Härvid fastnar gödseln som en klump i dunet vid kloaken, som i värsta fall kan täppas till.

Användning av enzympreparat stabiliserar tarmmiljön

Genom användning av tillsatser i form av enzympreparat som bryter ner dessa kolhydrater  (se exempel) normaliseras tarminnehållets konsistens  och passagehastigheten ökar, vilket minskar, men långt ifrån eliminerar risken för NE.

Överutfodring med protein ökar risken för NE

Ju mer protein fodret innehåller desto större är risken för NE. Bevisen härför är inte entydiga men mycket tyder på att tillsammans med andra faktorer som verkar i samma riktning kan det vara "droppen som får bägaren att rinna över". Detta kan motverkas genom att sänka fodrets proteinhalt och öka inblandningen av rena, "syntetiska", aminosyror.

Undvik fiskmjöl

Animaliska proteinråvaror har ofta visat sig vara infekterade med sporer från clostridiumbakterier och ett relativt säkert sätt att experimentellt framkalla NE är att infektera kycklingarna med koccidier och samtidigt utfodra med höga halter av fiskmjöl, minst ca 10 %. P.g.a. högt pris på fiskmjöl och möjligheten att använda syntetiska aminosyror används fiskmjöl idag i praktiken endast i startfoderblandningar, och då i mindre mängd. Problemet kan vara större i ekologiska besättningar där fiskmjölsanvändningen ofta är hög, p.g.a. att det här inte är tillåtet att använda syntetiska aminosyror.

Andra fodertillsatser

Andra fodertillsatser förutom enzympreparat som diskuteras att användas för att ge tarmfloran en hälsosam sammansättning är t.ex.

Broilact är en typisk "probiotisk" produkt som används för att förhindra salmonellainfektioner då sådan risk anses föreligga. Omfattande forskning har spenderats på probiotiska substanser utan att man i något avseende entydigt lyckats visa på generella positiva effekter på tillväxt och foderutnyttjande liknande de som erhölls med foderantibiotika. Eventuella effekter varierar från försök till försök och dylika tillsatser kan ses som komplement till andra åtgärder. Det förtjänar också att påpeka att bakterier har förmåga att utveckla resistens mot alla slags ämnen som påverkar deras levnadsvillkor, så också mot organiska syror och växtextrakt.

Ett annat nyligen (2006) lanserat probiotikum är "Biacton" som består av frystorkade mjölksyrabakterier av stammen Lactobacillus farcininis isolerade från tarmen på friska grisar. Det som verkar mest intressant är den effekt på klostridiebakterier som rapporterats.

Undvik stora förändringar i fodersammansättning och -struktur

Då tarmmiljön till stor del är ett resultat av utfodringen är det också viktigt att den inte stressas genom kraftiga förändringar av fodrets sammansättning (råvaruinnehåll) och struktur (malningsgrad, pelletskvalitet). Detta är framförallt viktigt vid byte från start till tillväxtfoder.

Se upp för hastigt ökad foderförbrukning

Åtgärder som resulterar i ökning av foderintaget anses också öka risken för NE. Kycklingarna är selekterade för stor aptit och äter normalt så mycket som de "orkar". Om man tänjer på detta ökar tarmens innehåll av osmält föda som gynnar bakterietillväxten och ökar risken för NE. Detta kan orsakas av bl.a.:

  • Låg temperatur

  • Ändrad foderstruktur

  • Avbrott i fodertillförseln

  • Ändring av ljusprogram (ökad ljuslängd och/eller intensitet)

Medicinen är alltså att hellre hålla lite för varmt än för kallt och i övrigt se till att sådana tillbud som leder till hastigt ökat foderintag inte inträffar.

Ströbädden är källa för allehanda infektioner

Ströbäddens ursprung och kondition påverkar infektionsrisken. Man bör därför undvika att den består av aptitliga delar, t.ex. ris- eller havreskal, som ökar exponeringen för bakterier och parasiter och kan irritera  tarmslemhinnan. Kutterspån är vanligen att föredra framför halm. Vid en näringsbrist (foderförväxling, felblandning) ökar också kycklingarnas intresse för vad som finns att finna i ströbädden. En fuktig ströbädd anses öka koccidie- och bakterietrycket. Den kan också vara resultat av en diarré.

Med andra ord ströbädden ska vårdas med stor omsorg, vilket kanske är lättare att säga än att åstadkomma.

Känsligaste perioden 2-3 veckors ålder

Kycklingen är som infektionskänsligast vid 2-3 veckors ålder. Då har det immunitetsskydd som den fått från mödernet via ägget avklingat och det egna immunskyddet är under uppbyggnadsstadiet och inte fullt utvecklat. Det är alltså under denna period man bör vara som mest uppmärksam på att allt fungerar som det ska.

Framtiden

All avelsverksamhet sker idag utan användning av antibiotiska fodertillsatser vilket bidrar till att öka motståndskraften mot bakteriella infektioner och man letar efter genmarkörer för sådan resistens som i framtiden kan ge oss motståndskraftiga kycklingar. Med nya tekniker och verktyg lär vi oss alltmer om hur bakterier kommunicerar med varandra (cell signaling, se också exempel). Vi behöver, och kommer att få(?), veta vilka signaler och mekanismer som gör att clostridium bakterierna utsöndrar toxin. Detta underlättar utvecklingen av s.k. toxoid vacciner (se också ovan). Sådana vacciner finns sedan länge mot difteri och stelkramp hos människa, men det finns också vacciner mot clostridios för grisar och lamm, dock ännu inte för fjäderfä. Problemet är att det krävs att vaccinet injiceras på individuella djur, vilket blir dyrt och arbetsamt i stora fjäderfäbesättningar. Därför söker man också andra vägar här.

Fler länkar inom området
Diagnostisering av koccidios
Vad är en jonofor?
KC-programmet
Statistik över användningen av koccidiostatika (SJV)
     Förbrukad mängd koccidiostatika 1990-2005
     Förbrukad mängd narasin
Livsmedelsverket om koccidiostatika
Clostridium perfringens the causal agent of necrotic enteritis in poultry. Sammanfattning av en doktorsavhandling 2006.
An overview of the effect of organic acids on gut flora and gut health
. Föredrag presenterat vid en workshop i Oslo 2001

Navigationsbild