LivsmedelsSverige - Kyckling och kycklingproduktion

Benproblem hos slaktkyckling har diskuterats mycket, både i branschen och i media. På initiativ av Svensk Fågel gjordes under 2003 en studie av SLU/SVA i Uppsala på två kommersiella slaktkycklingbesättningar. I försöken ingick 184 000 kycklingar. Antalet kycklingar med allvarliga rörelsestörningar var i studien mellan 2,6 och 5,0 %.

Syftet var att se om man genom att ändra foder eller ljusprogram kan minska benfelen hos kycklingarna. Med ”benfel” menas ett onormalt rörelsemönster eller nedsatt rörelseförmåga. För att ”mäta” benfelen gjordes en bedömning av kycklingens sätt att röra sig på en skala 0-5. 0 innebär ett normalt rörelsemönster. 1 och 2 är en lägre grad av störning som bedöms ha endast mindre påverkan på kycklingarnas rörelseförmåga, och inte anses orsaka lidande för djuren. 3 och över anses som en allvarlig rörelsestörning. I vår studie hittade vi inga kycklingar med 4 eller 5.

Rörelsebedömningen är en relativt subjektiv metod, och resultaten kan skilja sig mellan olika bedömare. För att minska skillnaden mellan bedömare använde vi en något modifierad metod jämfört med tidigare svenska studier. Det därför svårt att direkt jämföra resultaten i denna studie med tidigare studier. Den modifierade metod vi använde består av mer detaljerade, standardiserade beskrivningar för bedömningen av kycklingens rörelsemönster. Varje kyckling bedömdes dessutom av tre olika personer. De tre personerna låg mycket nära varandra i bedömningsresultaten.

I försöken studerade vi både olika grader av foderrestriktioner för att sänka tillväxthastigheten, samt högre fodernivåer av vissa vitaminer, mineraler och spårelement som påverkar benbildningen. Vi jämförde även två olika ljusprogram med olika långa mörkertider i stallen. Ljusprogrammet påverkar både kycklingarnas tillväxthastighet och deras nivåer av olika hormoner som är viktiga för benbildningen.

Foderförändringarna visade ingen tydlig minskning av benfelen. Vissa av fodren förbättrade kycklingarnas vikt och foderomvandlingsförmåga (kg foder/kg tillväxt), och minskade dödligheten under uppfödningen. Hos en av hybriderna var förekomsten av benfel lägre hos kycklingarna som haft en längre mörkerperiod. Hos den andra hybriden påverkades detta inte av ljusprogrammet. Flockarna med längre mörkerperiod hade en lika hög slutvikt, samt en något bättre foderomvandlingsförmåga än flockarna med den kortare mörkerperioden. Även dödligheten var något lägre vid en längre mörkerperiod. För en av hybriderna ökade andelen kassationer vid slakt orsakade av hudinflammationer, medan kassationerna pga. benfel minskade vid en längre mörkerperiod.

Benfel hos slaktkyckling anses främst bero på olika former av ledproblem och defekter i skelettets tillväxtzoner. Orsakerna till dessa problem är inte helt kända. För att försöka hitta orsaker avlivades och obducerades alla kycklingar med bedömningen 3. I några fall hittades en förklaring till rörelsestörningen, men i många fall inte. Genom bedömning av rörelsemönstret kan vi inte heller avgöra, utom i grava fall, om eller hur mycket kycklingarna lider. Det är därför viktigt att utveckla metoder och tekniker, både för att finna orsakerna till rörelsestörningarna, och för att kunna avgöra hur kycklingarna egentligen mår.

Resultaten visar även att det kan vara svårt för uppfödare som redan har en hög kvalitet på stallmiljö och skötsel att genom ytterligare åtgärder minska förekomsten av benfel hos kycklingarna.