Inhysning av höns i inredda burar och på golv med hög djurbeläggning (aviärer)

Furnished Cages and Aviaries for Laying Hens. Abrahamsson P., 1996. Dep. of Animal Nutrition and Management, SLU. Rapport 234. ISSN 0347-9838.

Per Abrahamsson
Institutionen för husdjurens utfodring och vård (HUV), SLU.

Effekten av olika inhysningsformer på värphönsens produktion, äggkvalitet, hälsa, yttre skador, fjäderdräkt och utnyttjande av systemens delar, studerades under perioden 20 till 80 veckors ålder. Förekommande system, varav flera under utveckling, var: konventionella värphönsburar i metall eller plast, en bur med sittpinne, en liten modifierad bur med sittpinne, rede och sandbad, en stor Get-away bur med sittpinnar, reden och sandbad samt två aviärer (våningssystem med ströbädd för lösgående höns); "Lövsta" med två våningar och "Marielund" med tre. Kommersiella värphönshybrider användes.

Produktionen i burar, pinnbur och den modifierade buren var lika, och bättre än i Get-away-buren. Produktionen i burarna var bättre än i aviärema, dock inte alltid signifikant bättre än i Marielund. Andelen smutsägg var lika eller lägre i modifierad bur än i vanlig bur, medan andelen knäckägg var något högre i den modifierade. Get-away-buren gav både mer knäck- och smutsägg. I aviärerna var det något mer smutsägg än i burarna, men både smuts- och knäckägg i de förra berodde troligen till stor del på vilken typ av rede som användes. Generellt var hygienen sämre i Get-away-buren än i övriga burar. Aviärerna hade pga ströbädd också sämre hygien.

Mycket hög dödlighet pga kannibalism förekom i aviärerna, särskilt i grupper med de tyngre bruna hybriderna. Dödligheten i Get-away-buren var högre än i den modifierade buren. En pinne i buren gav ökad styrka åt överarmsbenet, medan skenbenets styrka mer berodde på golvyta per höna. Både överarmsben och skenben var starkare hos höns i aviärerna.

Fjäderdräkten var något bättre i Get-away-buren, den modifierade buren och plastburen än i vanliga metallburar. Höns i aviärerna hade sämre befjädring än höns i burarna. Mycket vete i fodret försämrade befjädringen, särskilt för Leghornhöns, men påverkade ej dödlighet eller kannibalism. Klofalsskador förekom i vanliga burar. Sittpinnar påverkade förekomst och grad av fotbölder och bröstbensskador. Hybriderna var olika känsliga för fotbölder.

Mer ägg lades i reden med Astro-turf (plastgräsmatta) jämfört med reden med nätbotten. Stora skillnader i redets utnyttjande förekom mellan hybriderna. Hur mycket ett sandbad utnyttjas beror till stor del på vid vilken ålder hönsen får tillgång till det, hur stort det är och av hybrid.

De fördelar som gäller för konventionella burar, dvs liten risk för spridning av kannibalism och parasitsjukdomar, gäller också för den modifierade buren. Här kan hönsen också utföra vissa beteenden, som värpa i rede, vila på pinne och krafsa och bada i sand. I aviärer kan hönsen dessutom flaxa och flyga, och har betydligt större yta att röra sig på. Aviär-grupperna är dock onaturligt stora vilket ökar risken för spridning av fjäderplockning och kannibalism.