Klas Elwinger & Annsofie Wahlström,  Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU

Ett av kraven i ekologisk fjäderfäproduktion, som det råder delade meningar om är nyttan och effekten av förbudet att inte få använda den rena (kemiskt framställda) aminosyran metionin. Svenska producenter av KRAV-ägg har dispens för inblandning fram till augusti år 2000. Många befarar stora problem med fjäderplockning och/eller kannibalism och sänkt produktion den dag förbudet träder i kraft. Skälet är att de fodermedel vi vanligen använder är fattiga på innehåll av metionin. Proteinets innehåll av aminosyrorna metionin och lysin i några vanliga fodermedel, uttryckt som förhållande till hönans behov, framgår av figur 1. Genom att kunna tillföra renframställt metionin kan man kompensera för snedbalansen i fodermedlens proteinkvalitet och få näringsmässigt riktiga proportioner mellan metionin och andra viktiga aminosyror, vilket också ger ett högt utnyttjande av foderproteinet.

Vid SLU, Inst för husdjurens utfodring och vård har en studie som belyser effekten av en tillsats av renframställt metionin avslutats i januari 2000. Genom att använda både fiskmjöl och köttmjöl har kvaliteten på foderproteinet varit hög, och genom att dessutom ha ett relativt högt proteininnehåll får djuren en möjlighet att kompensera för en  näringsbrist genom ett ökat foderintag. Bristen på metionin i det osupplementerade fodret var ca 20% lägre än rekommenderat. Sedan 1 januari 2001 är det inte längre tillåtet att använda köttmjöl till livsmedelsproducerande djur. Detta utgör inget problem (annat än kostnadsmässigt) sålänge fiskmjöl får användas. Skulle vi däremot få ett förbud även på fiskmjöl kompliceras framtiden eftersom det kan bli svårt att garantera att de vegetabiliska proteinalternativen inte härrör från genmodifierade sorter, som inte är tillåtna i ekologisk produktion.

Projektet genomfördes med vita hybridhöns (LSL) som fötts upp i ett konventionellt golvsystem och sattes in i ett s.k. Marielundssystem  vid 16 veckors ålder. Försöket omfattade en hel produktionsperiod från 20 till 80 veckors ålder. Hönsen fick en av två olika foderblandningar, där enda skillnaden var tillsats av metionin (0, resp. 0,12%). Foderblandningarnas sammansättning och beräknade näringsinnehåll framgår av tabell 1.

Djurens yttre hälsostatus avseende befjädring och förekomst av hackskador bedömdes på 30 slumpmässigt uttagna djur i varje grupp vid 35 och 55 veckors ålder. Vid 80 veckors ålder gjordes också två enklare av varandra oberoende bedömningar av helhetsintrycket av de olika gruppernas befjädring.

Efter insättningen drabbades kycklingarna av koccidios trots att de vaccinerats häremot. Antalet minskade härigenom med 6% innan försöket startade. Senare har det framkommit att vaccineringen utförts på ett felaktigt sätt, vilket förklarar den uteblivna immuniteten.

I samband med uppvärpningen förekom även en del kannibalism. Detta kan ha sin förklaring i att djuren hade svårt att lära sig hitta till foderplatserna p.g.a. att det varit för stor skillnad mellan inhysningsförhållandena under uppfödningen och den miljö som Marielundssystemet erbjuder. Det var i detta avseende ingen skillnad mellan de grupper som fått foder med eller utan metionin och efter 30 veckors ålder förekom inte längre någon dödlighet p.g.a. hackning. Den totala dödligheten under hela produktionsperioden blev i genomsnitt 7,1%, vilket med hänsyn till att djuren också varit angripna av kvalster inte är anmärkningsvärt högt.

I produktionshänseende fanns inte heller några skillnader mellan grupper som fått foder utan eller med extra metionintillskott (tabell 2). Produktionen var i genomsnitt 21 kg per insatt höna, vilket är normalt för djurmaterialet i fråga.

Som väntat har hönorna som inte fått extra metionin försökt kompensera detta genom ett högre foderintag, ca 5%, en skillnad som hade hög statistisk signifikans (p<0,001) och som resulterade i en motsvarande skillnad i foderutnyttjande, 2,17 resp. 2,09 kg foder per kg ägg (p<0,005). Trots det låga foder- (energi-) intaget följde djurens viktutveckling den av hybridföretaget rekommenderade.

Vid samtliga bedömningstillfällen av hönornas befädring befanns att de som fått metionintillskott hade en signifikant bättre bibehållen skrud (tabell 3). Vid 35 veckor bedömdes således att de utan metionintillskott hade 64% av full befjädring medan de som fått metionintillskott hade 82%. Skillnaden minskade med hönornas ålder. Befjädringen var sämst vid 55 veckorsbedömningen men förbättrades mot slutet av produktionsperioden. De nakna partierna var framförallt lokaliserade runt stjärtroten, därefter rygg och hals. Vidare konstaterades att de djur som fått extra metionin hade en lägre förekomst av hackskador i kloakregionen (p<0,01).

Skillnaden i foderintag mellan djurgrupperna kompenserade inte för skillnaderna i foderbland ningarnas innehåll av metionin (tabell 4), och ligger under resp. på gränsen till vad som rekommenderas vid hönsens aktuella produktion och vikt. Detta kan vara en förklaring till skillnaderna i befjädring och förekomsten av hackskador.

Slutsatsen blir således att med den kvalitet på foderblandning som varit aktuell i denna studie blev effekten av att inte tillsätta extra metionin ca 5% sämre foderutnyttjande. Vidare blev befjädringen sämre och förekomst av hackskador mot kloakregionen högre. Dödlighet och produktion för övrigt påverkades inte.

Projektet har stötts ekonomiskt av Stiftelsen lantbruksforskning

Hem

-

+

-

+

-

+

p< ^a

7.2

7.0

0.8

84.2

83.2

0.50

62.5

62.4

0.7

52.7

51.9

0.3

21.2

20.8

0.3

114

109

0.001

2.17

2.09

0.005

1635

1679

0.23

1731

1763

0.47

-

+

p<

64

82

0.001

36

51

0.05

65

73

0.04

3.18

3.22

0.42

3.35

3.27

0.62

3.43

3.92

0.01

3.22

3.62

0.01

-

+

p<

354

467

0.001

684

793

0.003

6.71

7.00

0.001

13.0

15.3

0.001