Havre bra för vissa hybrider Havre kan gynna och vete missgynna vissa höns-hybriders fjäderdräkt och havre har sannolikt också andra positiva egenskaper för hönan. Det visar vår studie på Funbo Lövsta om "Fodrets och djurmaterialets betydelse för hönsens befjädring och produktion i ett aviärsystem". Text: Annsofie Karlsson, Ragnar Tauson och Klas Elwinger, Funbo Lövsta SLU Uppsala. Målsättningen med detta försök var att studera om proportionen havre/vete i foder till värphöns påverkade befjädringen och produktionen hos olika hybrider inhysta i ett sk Marielundssystem. Mycket i litteraturen tyder på att näringsmiljön har stor betydelse för uppkomsten av problem i form av fjäderplockning och kannibalism. De flesta studier som gjorts i detta syfte daterar sig dock långt tillbaka i tiden. Bl.a. tyder försök från 40-talet på att havre minskar risken för fjäderplockning. Vi ansåg därför att det var av intresse att studera huruvida dessa resultat även gäller för dagens moderna hybrider och aktuella inhysningsformer. Som motpol till havren valde vi vete där rapporter från praktiken uppgivit att höga inblandningsmängder kan ge beteendestörningar som t.ex. fjäderplockning och kannibalism. Tillsammans med korn är vete dessutom det dominerande spannmålsslaget i foderblandningar till värphöns i Sverige. Djur och foderblandningar I försöket användes två hybrider; LSL samt den s.k. Svenskhönan (SVH) som är en korsning mellan vit leghorn tupp och Rhode Island Red höna. Djuren föddes upp på golv på samma ställe och sattes in vid 16 veckors ålder. Utfodringen skedde med sex foderblandningar (pelletskross) med varierande procentandelar havre/vete där respektive blandning innehöll 0/60, 12/48, 24/36, 36/24, 48/12 och 60/0. Energiinnehållet korrigerades inte utan varierade mellan 11,4 och 10,0 MJ/kg foder. Proteinhalten varierade mellan 150-154 g/kg och växttrådhalten mellan 26-68 g/kg foder. Dock gjordes en anpassning av innehållet av essentiella aminosyror (metionin och lysin) till energiinnehållet. Vid 55 veckors ålder gjordes en bedömning av befjädringen, en hög poäng angav en bra status. Produktionsdata samlades in löpande under hela försöket. Studien omfattade perioden 20-79 veckors ålder. Befjädring och dödlighet LSL hönornas befjädring försämrades vid utfodring med höga veteandelar i jämförelse med att stor del av fodret bestod av havre. SVH påverkades däremot inte alls. Huruvida det är havren i sig eller av havren orsakade förändringar av näringsbalansen (t.ex. fiberinnehållet) som haft betydelse ger detta försök inte svar på, ej heller varför djurmaterialen reagerade så olika. Skillnader i temperament och sättet att sysselsätta sig med fodret kan ha betydelse. Den relativt höga dödligheten i försöket förklaras av att flocken, trots vaccinering, drabbats av Mareks sjukdom. Delvis till följd av härigenom sannolikt nedsatt immunförsvar inträffade även en hel del fall av koccidios. Foderkonsumtion och produktion Som väntat resulterade det lägre energiinnehållet i de havrerikare foderblandningarna i ett högre foderintag. Ser man till hönornas energiintag innebär dock ökande havreandel ett minskat sådant, vilket resulterade i ett totalt sett bättre energiutnyttjande. LSL hönsen hade ett högre foder- och energiintag vilket särskilt kom till uttryck när fodret innehöll mycket vete. Detta kan förklaras av skillnaderna i befjädring, dvs återigen ett exempel på fjäderdräktens betydelse ur ekonomisk synvinkel. Ägg från hönor som utfodrats med stora havreandelar vägde mer. Detta förklaras av havrens, i jämförelse med vete, höga fett och linolsyrainnehåll. Forskare har tidigare funnit att linolsyra ökar äggvikten. Det var också en tendens till ökande värpprocent med stigande havreandel. Sammantaget med ökad äggvikt gav detta en högre äggproduktion samt, den högre foderförbrukningen till trots, i stort sätt samma foderutnyttjande. LSL hönornas högre produktionskapacitet i förhållande till SVH innebar, trots skillnaderna i befjädring ett bättre foder- och energiutnyttjande. Det var ingen skillnad i dödlighet vare sig mellan hybrid eller foderblandning, se tabell nedan. Slutsatser Studien visar att havre kan gynna och vete missgynna vissa hybriders förmåga att bibehålla en intakt fjäderdräkt under produktionsperioden. Vidare är det lätt att undervärdera havre som foder till värphöns om man endast tar hänsyn till energiinnehållet. Havre har sannolikt andra positiva egenskaper som inte kommer till uttryck på det sätt vi idag värderar olika fodermedel. Bl.a. den här aktuella studien motiverar därför starkt fortsatta studier av samspel mellan foder och genotyper, särskilt vad gäller effekter på energiutnyttjande och befjädring. Produktionsresultat vid olika foderblandningar Foderblandningar, % havre/vete Hybrid 0/60 12/48 24/36 36/24 48/12 60/0 LSL SVH Foderkonsumtion, g/dag 108,9 107,2 109,1 109,5 112,8 114,4 112.2 108.4 Värpprocent, % 74,8 71,5 75,9 75,9 75,3 76,5 79,6 70,3 Foderutnyttjande, kg/kg ägg 2,29 2,30 2,21 2,21 2,26 2,24 2.21 2.29 Äggvikt, g 63,8 65,2 65,5 65,5 66,2 67,0 63,9 67,2 Äggmassa, kg/insatt höna 18,6 18,0 19,5 18,9 19,0 19,3 19,5 18,3 Energiutnyttj.,kJ/kg ägg 26,1 25,5 23,8 23,2 23,1 22,4 23,6 24,4 Dödlighet. % 8,9 10,8 8,4 10,9 10,8 12,8 11,6 9,3