Sittpinnar och strö viktigt för frigående värphöns

Laying hens in loose housing systems. Clinical, ethiological and epidemilogical aspects.Gunnarsson, S. 2000. Dep. of Animal Environment and Health, SLU. Veterinaria 73. ISSN 1401-6257.

Stefan Gunnarsson
Institutionen för husdjurens miljö och hälsa (HMH), SLU.

Sittpinnar för värphöns redan under uppväxten kan förebygga
kannibalism och golvägg. En avhandling från SLU, institutionen
för husdjurshygien i Skara, visar att värphönan har ett
biologiskt behov av tidig tillgång till sittpinnar och strö.
Inhysningssystem för värphöns bör därför utformas så att dessa
behov kan tillfredsställas.

Djurskyddslagens burhönsförbud har ökat behov av bra system för
frigående höns. Utvecklingen av sådana system kräver bättre
kunskaper om hönans biologiska förutsättningar och behov. Denna
avhandling beskriver utveckling av metoder för att studera hälsa och
beteende hos värphöns, samt studier av värphönans behov av
sittpinnar och strö.

En klinisk metod utvecklades för att kunna undersöka hälsan hos
värphöns. En utvärdering av metoden visade på en mycket god
överensstämmelse mellan de tre bedömarnas enskilda resultat.
Metoden är därmed lämplig att använda i större fältmaterial.
Hälso- och beteendedata samlades in från enskilda hönor i ett system
för frigående höns. Magra hönor var utsatta för mer aggressiva
beteenden och de hade fler svåra hackskador på kammen än hönor
med normalhull. Förekomsten av fjäderhackningsbeteende (när en
höna hackar på en annan hönas fjädrar) minskade inte, trots att de
utsatta hönorna fick mycket glesare fjäderdräkt.

Data om djurhälsa, djurbeteende och produktion insamlades från 59
flockar av frigående höns. Därvid studerades olika faktorer som
påverkade kloakkannibalism (när en höna hackar en annan höna i
kloaken, dvs. stjärten), fjäderhackning och golvägg (ägg som inte läggs
i redet). Hönor som inte hade fått tillgång till sittpinnar tidigt under
uppväxten uppvisade dubbelt så stor förekomst av kloakkannibalism
och lade tre gånger så många golvägg jämfört med hönor som hade
fått tillgång till sittpinnar tidigt. En möjlig förklaring till detta kan vara att
de hönor som hade fått sittpinne tidigt hade utvecklat en bättre
rumsuppfattning. Dessa hönor hade därigenom lättare för att fly undan
attacker från kannibalistiska hönor och för att hitta värpreden.

Denna teori bekräftades i en annan studie där värphönskycklingar
föddes upp med respektive utan sittpinnar från första levnadsdagen.
De kycklingar som föddes upp med tidig tillgång till sittpinnar var
snabbare på att hitta foder på upphöjda hyllor, än de kycklingar som
inte hade tidig tillgång till sittpinnar. Sittpinnar eller hyllplan är alltså en
viktig inredningsdetalj för att kloakkannibalism och antalet golvägg ska
kunna minska.

Värphönor har ett stort behov av strö. Hönor fick hacka på en knapp
för att få fem minuters tillgång till halm. Antalet hackningar som
behövdes för en belöning ökades för varje experimentdag. Alla
hönorna arbetade hårt för att få tillgång till halm, vilket visar att tillgång
till strö är ett grundläggande, biologiskt behov hos hönor.