Värphöns kan utfodras på flera sätt. Det viktiga är att det dagliga behovet av olika näringsämnen tillgodoses om hönan skall kunna värpa i förhållande till sin förmåga.

Det tabellverk över näringsbehov till fjäderfä som mest hänvisas till är 
National Academy Press (NRC), Nutrient Requirements of Poultry. Dessa rekommendationer är strikt vetenskapliga och innehåller inga "säkerhetsmarginaler" för ev högre behov i samband med stressituationer.  Näringsinnehållet i praktiska foderblandningar är ofta därför något högre, speciellt beträffande vitaminer.

Ett annat viktigt tabellverk är den europeiska fodermedelstabellen (European Table of Energy Values of Poultry Feedstuffs). De energivärden för fjäderfä som finns i "foderlagen"  (Jordbruksverkets föreskrift om foder  SJVFS 2006:81) refererar till denna tabell.       

 De näringsämnen som man främst måste ta hänsyn till framgår av tabell 1 som också visar exempel på ungefärliga koncentrationer i en normal fullfoderblandning. Utfodring kan också ske i form av ett koncentrat som ges tillsammans med eller vid sidan av spannmål.

Tabell 1. Viktiga näringsämnen att ta hänsyn till vid tillverkning av foder för värphöns och exempel på rekommenderat innehåll

Foderindustrin tillhandahåller en mängd olika recept som kan vara anpassade till t.ex. djurmaterial, ålder och inhysningsform, alltefter djurägares och avelsföretagens önskemål och rekommendationer. (Se exempel på produktsortiment från Lantmännen.)

Omsättbar energi definieras som skillnaden mellan fodrets innehåll av bruttoenergi och energi som går bort i form av urin och gödsel.

Fodret måste innehålla förhållandevis mycket kalcium eftersom äggskalet till allra största delen består av kalciumkarbonat. Vitaminer som tillförs är A-, D3-, K- och E-vitamin samt ett 10-tal B-vitaminer. Spårämnen (d.v.s. metalljoner som tillförs i mycket små mängder) är främst jod, selen, mangan, kobolt, zink, koppar och järn. Vitaminer och spårämnen blandas ihop i en premix i proportioner som innebär att en tillsats av t.ex. 5 g per kg färdig foderblandning täcker behovet.

Xantofyll är färgpigment som behövs för att ge färg åt gulan. Aktuella råvaror härför är lucern- och/eller majsglutenmjöl samt mjöl från grönalger, paprika eller tagetesblomma. Du kan läsa mer om detta hos Kronägg.

Tabell 2. Exempel på sammansättning av en foderblandning för värphöns som uppfyller kraven i tabell 1.

I det aktuella exemplet finns rågvete upptaget endast med angivna min. och max. gränser. Det innebär att det kan tillåtas ingå upp till ca 20% om det med hänsyn till näringsinnehållet är prismässigt attraktivt i jämförelse med andra spannmålsslag. Det kan då ersätta motsvarande mängder av dessa. På samma sätt kan vetekli, vetefodermjöl etc. ersätta andra fodermedel under förutsättning att inte något näringsämne hamnar utanför angivna gränser.

Lucern- och majsglutenmjöl behövs för att ge färg åt gulan. Andra pigmentkällor är t.ex. algmjöl, paprika- och tagetespulver. Enligt EU-reglerna är det tillåtet att använda vissa syntetiska pigment, men av hävd använder vi inte sådana till svenska värphöns. Läs mer i foderkompendiet>>

Höns är allätare (omnivorer), men inblandning av mera raps- och sojamjöl kan helt ersätta animaliskt protein. Aminosyrabalansen kan då behöva justeras genom tillsats av mera metionin och lysin. Tack vare tillgången på vissa sådana renframställda aminosyror kan man förbättra proteinets utnyttjande vilket minskar kväveförlusterna via gödsel och urin. Hönsens fjädrar är rika på den svavelhaltiga aminosyran cystein och fjäderfä har därför ett högre behov av svavelhaltiga aminosyror än andra djurslag.
Detta regleras i konventionella foderblandningar genom tillsats av syntetiskt metionin, från vilket också cystein kan bildas. I ekologisk produktion får inte syntetiska aminosyror användas, varför sådan fodermedel som är rika på metionin här är speciellt värdefulla.

Många fler råvaror än vad som framgår av ovanstående exempel kan användas. Det framgår t.ex. av foderstatistiken på Jordbruksverkets hemsida under fliken DJUR & VETERINÄR. Direktlänk>>

I moderna stallar utfodras hönsen automatiskt flera gånger om dagen. De ska ha fri tillgång på foder och vatten och om fodret är väl balanserat i förhållande till deras behov av olika näringsämnen anpassar de sin dagskonsumtion (ca 100-130g) utan att bli överfeta.

Fodertabell

Ungefärliga maxgränser för inblandning av olika råvaror

Fodermedel rangordnade efter metionininnehåll

Läs mer om olika foderråvaror

Testa att komponera en egen foderblandning.