CUL, Centrum för uthålligt lantbruk, ligger i Uppsala och hör till SLU. Där bedrivs forskning och undervisning i ekologisk jordbruksproduktion. Jag har besökt två forskare som arbetar på CUL, AgrD Johanna Björklund och AgrD Gunnela Gustafsson, för att ställa några frågor om deras forskning. Jag möttes av två glada och vänliga kvinnor som hade stor kunskap och starkt engagemang i sina respektive forskningsområden.

Den rika delen av världen använder 80 % av jordens resurser. Johanna Björklund forskar på hur vi kan bedriva jordbruk med en lägre mängd insatser så att resurserna blir mer rättvist fördelade.

Rättvisefrågorna har varit den ledande stjärnan i mina studieval och arbeten. Jag började först med att läsa U-landskunskap på Uppsala universitet och mina planer då var att jobba i ett U-land. Eftersom jordbruket är basnäringen i de flesta U-länderna så ville jag lära mig mer om jordbruk. Därför föll det sig naturligt att läsa agronomprogrammet med mark/växtinriktning på SLU. När jag var färdig med utbildningen flyttade jag och min man till en ekologisk försöksgård, Tingvall, som ägs och drivs av Hushållningssällskapet i Göteborg och Bohuslän.

Gården har både ekologisk mjölkproduktion och försöks- och demonstrationsodlingar. Jag arbetade som guide och försöksledare där. Till besökarna sa jag att Tingvall är en ekologisk försöksgård och den är resurshushållande. Jag började då fundera på hur man kan mäta resurshushållning och vilken vetenskaplig grund man kan ha för att mäta resurshushållning. Det ledde mig in i forskningen.

Berätta om din forskning!
Jag blev antagen som doktorand på SLU 1995 till en tvärvetenskaplig forskarskola som hette Resurshushållande jord- och trädgård. Min huvudhandledare var Lennart Salomonsson som också arbetar på CUL.

• Kan man mäta uthållighet?
• Vad är ekologiskt lantbruk?
• Vilka är de vetenskapliga ekologiska teorierna för att utveckla ekologiskt lantbruk?
• Kan vi ha nytta av systemekologiska teorier?

Som forskare i ekologiskt lantbruk är jag inte bunden till KRAV:s regler. KRAV:s regler är egentligen en kompromiss mellan vad som är möjligt praktiskt och ekonomiskt, etiskt rätt, bestämda idéer och olika aktörer med skilda intressen.

År 2000 försvarade jag min avhandling som har titeln Emergianalys - en metod att värdera ekologisk uthållighet, styrkor och svagheter. Emergianalys innebär att jag beräknar naturens arbete för att bilda en produkt eller resurs. På det viset får jag svar på hur mycket naturresurser ett produktionssätt kräver jämfört med ett annat. Jag fann att det inte går att säga att en ekologisk gård alltid är mer rersurssnål än en konventionell. Men när jag jämförde ekologisk och konventionell grisuppfödning var det ekologiska systemet mer resurssnål. Den främste utvecklaren av emergianalysen heter Howard Odum och han var verksam i USA. Jag tror att Odums teorier kan vara goda hjälpmedel för att komma till rätta med olika miljöproblem.

Vad menas med systemekologiska teorier?
Emergianalysen bygger på en vetenskaplig bas som kallas ekosystemekologi. Den grundläggande tanken med systemekologiska teorier är att man ser ekosystemen som en öppen organism som är beroende av sin omgivning. Ekosystemen är lärande och de har en stor anpassningsförmåga. Målet med min forskning är att hitta modeller och metoder där man kan beakta den här dynamiken. På så sätt kan man förutsäga vad som kommer att hända i framtiden vid användning av olika produktionssätt. De systemekologiska teorierna kan användas till praktiska råd på stora och komplexa problem. Det kan gälla åtgärder mot kväveläckage, klimatförändringar, avfallshantering och att förutse allvarliga förändringar i olika buffrande ekologiska system. Men det har varit jättesvårt att få finansiering för den här typen av forskning.

Emergianalysen ger mig inte alla svaren. Den har svårt att beakta kvalitetsskillnader i slutprodukten och andra mervärden som produktionen kan ha för till exempel biologisk mångfald och landsbygdsutveckling.

Vad betyder ett uthålligt lantbruk för samhället?
Ett uthålligt lantbruk är grunden för en positiv landsbygdsutveckling. Lantbruket påverkar och betyder väldigt mycket för landsbygden och de människor som bor där. Lantbrukarna producerar så mycket mer än bara råvaror och jag tycker att det borde ges en ersättning för dessa andra mervärden. Vi brukar kalla detta ekosystemtjänster. Exempel på ekosystemtjänster är markens bördighet, reglering av skadedjur, nedbrytning av organiskt avfall och biologisk mångfald.

Mångfald är förresten ett honnörsord för mig. För mig gäller det att ha mångfald i tanken, i produktionen och i biologiska system!

Husdjurens betydelse för lantbruket har alltid haft en central plats för Gunnela. Hon vill se djuren som en resurs i det ekologiska lantbruket. Det är hennes utgångspunkt i forskningen om ekologisk djurproduktion.

Vad är ditt främsta mål med ekologisk djurproduktion?
Jag vill jobba med frågor som rör
- Djuren som resurs i den globala försörjningen
- Anpassad animaliekonsumtion till den förmåga som mark och vatten tillåter

I min forskning har jag dessa övergripande mål där jag ser husdjuren som en stor resurs i lantbruket. Det är även min ledstjärna när jag provar olika rastfållor och betesmarker till kor, höns och grisar.

Vilka husdjur forskar du om?
Jag har faktiskt arbetat med alla lantbrukets djurslag. Det mesta har handlat om mjölkkor och på senare år har jag studerat hur näringen i fodret fördelas i mjölk, stallgödsel och tillväxt hos djuret. Jag har ett försök uppe i Öjebyn som ligger 7 km norr om Piteå där en av SLU:s försöksgårdar ligger. Där har man både ekologisk och konventionell mjölkproduktion och jag gör nu en jämförande studie av hur näringen flödar i dessa system. En stor skillnad mellan ekologisk och konventionell produktion är att det flödar mycket mer näring inom gården i det ekologiska systemet. Det beror på att i princip allt foder produceras på gården och mycket av näringen hamnar i gödseln som så småningom sprids på åkrarna. Ett väl fungerande kretslopp är mycket viktigt i ekologisk produktion.

Men jag arbetar också med ekologiska grisar och hönor. Jag har gjort en studie på utegrisar och hur man bäst arrangerar betesförhållandena för dem. Ofta vill man inte ha marken helt uppbökad utan bara betad och man vill också att gödseln ska spridas jämt på betet. Jag har prövad en metod där jag utnyttjar grisarnas nyfikenhet. Jag flyttade staketet så fort grisarna hade betat av de växter de valt ut i hagen. Grisarna var hela tiden intresserade av att beta på ny mark så det fungerade väldigt bra. Vana utegrisar behöver bara en elektrisk tråd så det var inte så stort jobb som det låter att flytta staketet hela tiden. Men det behövs riktiga gräsätare dvs idisslare i hagen för att snygga till betena eftersom grisarna bara väljer ut vissa växter.

Min forskning om ekologiska höns handlar om olika typer av rastgårdar för hönorna. Det är en stor omställning för den konventionella äggproducenten att hitta bra rastsystem för sina ekologiska hönor. Hönor vill gärna ha hög växtlighet omkring sig så att de får skydd och känner sig trygga. Jag har provat att odla bland annat solrosor och raps i rastfållorna. Hönorna åt av bladen men de trampade ner förvånansvärt lite. Och när det var dags att lägga ägg knallade de beskedligt in i sitt hus och värprede. Min ambition är att det ska utvecklas en ömsesidig nytta mellan djur och växtproduktion. Med det menar jag att hönsens gödsel ska komma solrosorna till godo och att solrosplantorna ska ge hönsen den miljö de trivs bra i.

Hur började ditt intresse för jordbruk?
Mitt intresse för svenskt lantbruk har jag haft sedan jag var liten. Jag är visserligen uppvuxen i Stockholm men min familj hade en gård i Sörmland som vi åkte till så ofta vi kunde. Redan när jag var 8 år visste jag att det var bonde jag ville bli. När jag gick på gymnasiet insåg jag att det inte var givet att jag skulle kunna bli bonde så jag bestämde mig för att gå agronomlinjen för säkerhetsskull. Att jag valde husdjursinriktningen berodde nog på att jag var hästtokig och förtjust i djur över huvud taget.

Varför forskar du om ekologisk djurproduktion?
Mina doktorandstudier har faktiskt handlat om konventionell mjölkproduktion. Först studerade jag avel för mjölkkor. Under den perioden fick jag tre barn och det kändes svårt att förena familj och forskningen så jag beslutade mig för att hoppa av yrkeslivet och vara hemma med familjen. Jag var hemma i nio år och under den perioden fick vi två barn till. Men mitt intresse för kor och husdjur fick mig att börja om på nytt. Den här gången handlade det om nyttan av regelbunden motion av mjölkkor avseende djurhälsa och mjölkproduktion. Det arbetet resulterade i en avhandling som var klar 1994.

Barbro Beck-Friis 040223