EU-regler

Alla länder som är medlemmar i den Europeiska Unionen måste följa de regler och bestämmelser som EU formulerat om

• ekologisk produktion (odling och djurhållning)
• förädling av råvaror och livsmedel
• import av ekologiska produkter och livsmedel från länder som ej tillhör EU
• märkning av godkända ekologiska produkter och livsmedel
• kontroll av ekologiska livsmedel

Om du vill läsa mer detaljerad information om vilka regler som gäller inom varje område, till exempel växtodling och djurhållning hittar du mer om EU:s olika regler under respektive huvudrubrik.

Lagstiftning om ekologisk produktion
Sedan 1991 finns inom EU en gemensam lagstiftning om ekologisk vegetabilisk produktion som trädde i kraft 1992. I lagstiftningen finns detaljrika regler om vad som krävs för att en vara som säljs skall få kallas ekologisk. De regler som formulerats av EU är minimiregler som måste följas av alla som producerar eller på något sätt hanterar ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel. Reglerna är ett redskap för ett kunna skapa trovärdighet för ekologiska produkter som kvalitetsprodukter. Sedan 1991 har dock dessa regler ändrats och kompletterats ett flertal gånger.

I augusti 1999 kompletterades EU:s regler till att även omfatta ekologisk djuruppfödning. I dessa kompletterande regler finns beskrivet till exempel vilka medel och preparat som får användas vid bekämpning av sjukdomar och vid veterinärbehandlingar. Där finns också regler för hur man skall bibehålla och förbättra djurs välbefinnande, vilka brukningsmetoder och vilken gödselhantering som får utföras.

Dessa regler gäller i Sverige och innefattar även alla KRAV-märkta livsmedel. Sedan 1992 har många jordbruk i EU ställt om till ekologiska produktionsmetoder. När en jordbrukare bestämt sig för att övergå till ekologisk produktion måste brukaren först godkännas som ekologisk producent. För att bli godkänd måste en omställningsperiod på minst två år passera innan ettåriga grödor får börja sås. För att få så fleråriga grödor krävs en omställningsperiod på tre år.

EU har också formulerat speciella regler för import av ekologiska jordbruksprodukter från länder som inte ingår i EU. För att importerade produkter och livsmedel skall få säljas och marknadsföras som ekologiska inom EU måste dessa importregler följas. EU har som målsättning att främja utvecklingen av den ekologiska produktionen i utvecklingsländer och att ekologiska livsmedel, oberoende av ursprungsland, skall ha likvärdiga konkurrensmöjligheter.

Vem kontrollerar att EU-reglerna följs?
I Sverige har de två statliga verken Jordbruks- och Livsmedelsverket det yttersta ansvaret den ekologiska odlingen, men det är Swedac som ansvarar för att reglerna följs. Swedac (ett nationellt ackrediteringsbolag) har utsett två kontrollorgan för ekologisk produktion i Sverige. Det är Aranea certifiering och SMAK. Båda företagen kontrollerar och certifierar både KRAV-märket och EU-märket.

Kontroll av varje enskilt jordbruksföretag skall ske minst en gång om året. Den årliga kontrollen kan också kompletteras med en oanmäld kontroll där kontrollanten gör stickprov för att undersöka om reglerna följs och för att kunna upptäcka eventuellt användande av förbjudna preparat eller produkter.

Varför är det så viktigt med kontroll?
Kontrollen behövs som försäkring till konsumenten att ekologiska produkter och livsmedel verkligen står upp för och följer alla uppsatta regler och mål. Som ett komplement till kontrollverksamheten måste också den ekologiske producenten redovisa steg för steg hur produktionen på den enskilda gården går till. Till exempel måste lantbrukaren redovisa vilka utsäden, gödningsmedel, fodermedel och brukningsmetoder som använts i produktionen. Dessa handlingar skall sedan skickas in till kontrollorganet som granskar om lantbrukaren följt de regler och förordningar han är skyldig att följa för att få kallas en ekologisk producent. Om en lantbrukare, eller en importör, vill sälja ekologiska produkter måste de ansluta sig till något av certifieringsorganen Aranea certifiering eller SMAK. Brukaren eller importören kan dock välja att antingen kontrolleras enligt EU:s regler eller enligt KRAV:s regler, som är något mer utökade än EU:s inom vissa områden. Båda kontroll- och märkningssystemen är likvärdiga i sin trovärdighet och i sin försäkran om ekologisk produktion.

Vad händer om reglerna inte följs?
Om en lantbrukare får underkänt vid en kontroll, till exempel om ett icke tillåtet gödningsmedel använts, eller om djurhållningen på ett eller annat sett strider mot reglerna, måste den berörda lantbrukaren genomgå en ny karenstid, omställningsperiod, innan lantbrukaren återigen kan beviljas möjligheten att producera ekologiska produkter. Vid riktigt allvarliga regelbrott kan en lantbrukare bli fråntagen rätten att producera och sälja ekologiskt märkta produkter under en viss tid.

EU-regler under ständig förändring
Regelverket ses kontinuerligt över, och med hjälp av synpunkter och förfrågningar från konsumenter, producenter, etc. kommer reglerna successivt förbättras och bli enklare att tillämpa. Ett exempel på en aktuell fråga som gett anledning för EU att se över sina regler är BSE (galna kosjukan). Nya regler måste formuleras för hur vi gemensamt skall undvika risken för BSE som eventuellt kan finnas vid användning av till exempel gödselmedel och fodermedel med animaliskt ursprung och vilka kontrollåtgärder som behövs för att bibehålla säkerheten mot och förebygga förekomst av BSE och hur det hela skall tillämpas i alla EU-länder. En annan fråga som kan antagas bli stor framöver är GMO-frågan (genetisk modifiering av grödor och djur). Även om GMO inte är tillåtna i ekologisk produktion så krävs regler för hur den ekologiska odlingen skall skyddas mot GMO. Det kan handla om så kallade säkerhetsavstånd mellan GMO-gröda och en ekologiskt odlad gröda.

EU-märkning av ekologiska produkter och livsmedel
I början av år 2000 införde Europeiska kommissionen en egen logotyp som får användas frivilligt av producenter vars produkter och livsmedel uppfyller bestämmelserna i EU:s regelverk. Logotypens syfte är att höja de ekologiskas produkternas trovärdighet hos konsumenterna och underlätta igenkännandet av dem på marknaden. Konsumenter som köper produkter med denna logotyp kan vara säkra på att

• minst 95% av varans ingredienser är ekologiskt producerade

• de är producerade enligt EU:s regler för ekologisk produktion

• att producenten är ansluten till ett godkänt kontrollorgan

• att produkten kontrolleras av ett kontrollorgan

• att varan kommer, i ett förseglat paket, direkt från producenten eller den som bearbetat varan

• att namnet på producenten, företaget som bearbetat varan, eller försäljaren, liksom namnet eller koden på inspektionsorganet anges på varan. Från och med 2009 gäller delvis nya regler för kontroll och märkning. (Den EU-förordning som då kommer att gälla heter Rådets Förordning [EC] nr 834/2007.) Den nya förordningen innebär bl.a. att alla ekologiska varor ska märkas med den gemensamma EU-symbolen och att alla ekologiska produkter ska ursprungsmärkas. Den nya förordningen förtydligar också att användning av GMO (genetisk modifierad organismer) inte är tillåtet i ekologisk produktion.

EU:s logga

Ytterligare information på LivsmedelsSverige
Allmänt om märkning
Nu gällande EU-förordning
EU-förordning f.o.m. 2009

Text: Sophie Gunnarsson

Uppdaterad 2007-09-10