Miljön — vilka är fördelarna?

Sammanfattning: Genom att låta bli kemiska bekämpningsmedel, handelsgödsel och importerat foder förbrukar det ekologiska lantbruket mindre energi än det konventionella. Inga gifter sprids i miljön vilket är gynnsamt för många djur. Det ökar artrikedomen på de ekologiska gårdarna. Men det finns miljöproblem som behöver lösas. Både ekologiskt och konventionellt lantbruk förorenar omgivningen med växtnäringsämnen som läcker från åkern. Gödselanvändningen är lägre i det ekologiska lantbruket och läckaget lägre per hektar. Räknar man per kilo skörd är läckaget ungefär lika stort från ekologisk och konventionell odling.

Ett viktigt mål i det ekologiska lantbruket är att värna om naturens grundläggande funktioner, det vill säga om miljön. Markens långsiktiga produktionsförmåga ska bevaras och stärkas, den biologiska och genetiska mångfalden ska skyddas och användningen av icke förnyelsebara resurser ska begränsas Målen är högt satta men kan i dagsläget inte förverkligas till fullo. Både det ekologiska och det konventionella lantbruket har miljöproblem att tackla, även om det ekologiska lantbruket i några avseenden lyckas bättre. Det är samtidigt viktigt att ha i åtanke att många konventionella odlare använder sig av samma tekniker som de ekologiska odlarna, med den skillnaden att de tillåter sig att använda kemikalier om det visar sig nödvändigt.

Mindre gifter
Det ekologiska lantbruket tillåter inte användning av kemiska bekämpningsmedel och strävar efter en begränsad användning av andra kemikalier och mediciner. Det ekologiska lantbruket minskar på så sätt kemikaliebelastningen i miljön. Bekämpningsmedel som sprids på åkrarna kan förorena luft, vatten och grundvatten. Under odlingssäsongen påträffas ofta bekämpningsmedel i jordbrukslandskapets ytvatten. Ekoodlarna använder inte heller lättlösliga fosforgödselmedel. Handelsgödselfosfor innehåller ofta tungmetallen kadmium. Kadmium fungerar som ett miljögift och halterna ökar i åkrar som odlas med konventionella metoder.
Vissa typer av mediciner sprids också i miljön, via djurens avföring. Bakterier som genom medicinering av djuren blivit motståndskraftiga mot antibiotika kan också spridas i miljön, via gödsel och vatten. En begränsad medicinanvändning bland husdjuren minskar riskerna.

Större mångfald
Flera svenska och internationella vetenskapliga studier visar att den ekologiska odlingen skapar utrymme för fler arter. Artrikedomen gäller både växter och djur. Det finns en större tolerans för ogräs i den ekologiska odlingen och växtföljderna är varierade, vilket i sig bidrar till mångfalden. Det finns betydligt fler fåglar, skalbaggar, spindlar, fjärilar och maskar i ekologiskt odlade områden.
Störst betydelse för den biologiska mångfalden har dock förekomsten av naturliga ängs- och hagmarker, åkerholmar, diken, våtmarker, stenmurar och gärdesgårdar. Med en mosaik av de här komponenterna i odlingslandskapet blir mångfalden stor, oavsett om jordbruksdriften är konventionell eller ekologisk.

Lägre förbrukning av ändliga resurser
Det ekologiska lantbruket strävar efter att utnyttja lokala resurser och minimera oljeanvändningen. Djurens foder ska odlas lokalt och gödseln återcirkuleras på gården. Det begränsar energiförbrukningen för transporter. Handelsgödsel, kemiska bekämpningsmedel och importerat proteinfoder används inte, vilket bidrar till en lägre oljeförbrukning. Att framställa och transportera dessa resurser är energikrävande. Den mekaniska ogräsbekämpningen i det ekologiska lantbruket är energikrävande. Men jämförande studier på europeisk nivå antyder att energiförbrukningen ändå kan vara lägre i den ekologiska mjölk- och växtproduktion än i den konventionella.
Fosfor är en ändlig resurs, och lättlösliga fosformedel får inte användas i den ekologiska odlingen. Å andra sidan är det tillåtet att använda svårlösliga fosforföreningar, vilket enligt många forskare innebär ett sämre utnyttjande av resursen fosfor.

Utarmning?
Balansen mellan tillförd och använd kvävemängd är förhållandevis god på de flesta ekologiska gårdar, inte minst för att djurhållning och växtodling hänger ihop. Mindre bra är balansen när det gäller fosfor, kalium och en del så kallade mikronäringsämnen. På lång sikt finns en risk för att det ska uppstå brist på dessa ämnen på ekologiska gårdar. Det konventionella jordbruket kan lättare balansera och växtanpassa markens innehåll av tillgänglig näring genom att använda konstgödsel som innehåller just de näringsämnen som fattas. Gynnsamma faktorer i det ekologiska lantbruket är användningen av organiska gödselmedel och ett återkommande inslag av gräsvall. Det ger en bra markstruktur, en hög mullhalt och därmed också förutsättningar för en hög biologisk aktivitet i marken. Men samma resurser används på många håll även i det konventionella jordbruket.

Övergödning
Under växtsäsongen tar grödan hand om den tillgängliga växtnäringen i åkern, både i konventionell och i ekologisk odling. Värre är det under vår och höst, när det inte finns någon växande gröda på fälten. Då kan näringsämnena ge sig iväg med regnvattnet och förorena åar, sjöar och hav och i sämsta fall grundvattnet.
Både det ekologiska och det konventionella jordbruket läcker näring. Beräkningar tyder på att läckaget per hektar är lägre från det ekologiska jordbruket än det konventionella. Räknat per kilo skörd är läckaget ungefär lika stort från den ekologiska odlingen som från den konventionella. Detta trots att ekologiska odlare använder mindre mängder näring. Om samma mängd kväve tillförs som konstgödsel respektive stallgödsel blir läckaget störst från åkern som gödslats med stallgödsel. Både ekologiska och konventionella odlare försöker minska riskerna för läckage genom att så in så kallade fånggrödor som kan ta hand om näringen efter skörd. Bevuxna kantzoner mellan åker och vattendrag är också metoder som kan minska läckaget, vilket tillämpas av både ekologiska och konventionella odlare.

För och nackdelar
Ur miljösynpunkt finns det både för- och nackdelar med det ekologiska lantbruket. Ett odlingssystem där djurhållningen är en naturlig del är positivt i många avseenden, men inget ekoodlarna är ensamma om. Det finns många konventionella lantbrukare som har både växtodling och djurproduktion och en god balans mellan åkerareal och stallgödselmängd.
Ekoodlarna använder mindre mängder ändliga naturresurser och kemikalier men får också lägre skördar. Ekoodlarna tar större risker. Det finns de som hävdar att en begränsad men behovsanpassad användning av bekämpningsmedel, konstgödsel och mediciner ger ett mer resursbevarande jordbruk än det ekologiska, framförallt för att produktionen blir säkrare och högre, utan att miljöstörningarna behöver bli nämnvärt större.
Forsknings- och utvecklingsarbete pågår. Synen på vad som krävs för att bedriva ett resursbevarande och långsiktigt uthålligt jordbruk kan komma att förändras

Ekologisk Mat

Inledning
Ekologiskt lantbruk — vad är speciellt med det?
—växtodling
—djurhållning
Matkvalitet — blir det någon skillnad?
Miljön — vilka är fördelarna?
Reglerna — vem bestämmer dem?
Märkning och kontroll — kan man lita på att reglerna följs?
Priset — varför blir det dyrare?

Ekologisk odling skapar utrymme för fler arter i odlingslandskapet. Men allra viktigast för mångfalden är förekomsten av naturliga ängs- och hagmarker, stenmurar, diken och våtmarker.

Ytterligare information på LivsmedelsSverige
Odling och miljö
Kadmium i jordbruket
Livsmedel och miljö
Matvanor och miljö

Ytterligare information på andra platser
Miljöfördelar med ekologisk odling, KRAV
Effekter av olika sätt att producera livsmedel - en inventering av jämförelser mellan ekologisk och konventionell produktion av Lars Drake och Johanna Björklund, CUL, SLU
Frågor om ekologiskt lantbruk, CUL
Att äta för en bättre miljö, Statens Livsmedelsverk
Miljömätaren, Konsumentverket
Mat och miljö, Konsumentverket