Ekologisk växtodling

Innehåll:

Kretsloppet — kärnan i den ekologiska odlingen
Växtnäringsförsörjning på en ekologisk gård
Sådd
Ogräs, växtsjukdomar och skadegörare
Växtföljden - viktig både för näringsförsörjning och bekämpning
Ekologisk trädgårdsodling
Biologisk mångfald
Vad krävs för att odlingsmarken skall godkännas för ekologisk växtproduktion enligt KRAV?
Statistik

I många avseenden har den ekologiska och den konventionella odlingen likartade uttalade mål. Man strävar efter att hitta uthålliga och för miljön skonsamma odlingsstrategier som minimerar negativa effekter på omkringliggande miljöer. Samtidigt eftersträvas också att producera produkter med hög kvalité. Det som dock skiljer de två systemen åt är odlingsstrategin och var ribban läggs för vilka medel som får användas för att nå de uppsatta målen.

Den grundläggande tanken bakom ekologisk odling är att den skall vara balanserad och varierad för att på ett naturligt sätt bibehålla eller höja odlingsmarkens bördighet. Några av de specifika regler som karakteriserar den ekologiska växtodlingen är:

• Den ekologiska gården skall i så stor utsträckning som möjligt fungera som ett kretslopp.

• Växtnäringsförsörjningen skall i första hand ske genom återförsel av näringsrika organiska material som skörderester och stallgödsel samt med hjälp av biologisk kvävefixering och naturliga vittringsprocesser.

• En ekologisk gård skall själv producera minst 50 procent av djurens foder.

• Handelsgödsel får ej användas.

• Kemiska bekämpningsmedel får ej användas.

• Ogräs, skadegörare och växtsjukdomar bekämpas genom odlingstekniska åtgärder såsom varierad växtföljd, träda, fördröjd sådd, mekanisk bearbetning och genom biologiska bekämpningsmetoder.

• Den ekologiske bonden skall arbeta aktivt för att främja bevarandet och utvecklingen av den biologiska mångfalden.

• Odlingsmarken måste vara godkänd av KRAV för ekologisk växtproduktion.

Undantag finns och speciell dispens kan fås efter ansökan för att till exempel köpa in extra foder producerat på en annan gård. Läs mer om ekologisk växtodling i texten som följer!

Kretsloppet - kärnan i den ekologiska odlingen
Det ekologiska produktionssystemet karaktäriseras av en strävan efter att fungera som ett långsiktigt uthålligt kretslopp som hushåller med näringsämnen. Den näring som transporteras från åkermarken skall i största möjliga mån återföras för att effektivisera utnyttjandet av framförallt näringsämnen. Allt organiskt material som gården producerar och som inte går till försäljning skall föras tillbaka till marken.

På detta sätt återförs näring och energi till markens organismer och markens förråd av humus underhålls och byggs upp kontinuerligt. Genom att återanvända resurser på ett bättre och mer omfattande sätt har den ekologiska gården som målsättning att vara självbärande, utan behov av att tillföra hjälpmedel utifrån, såsom handelsgödsel etc.

Kretslopp i marken
Cirkulationen av näringsämnen såsom fosfor, kalium och kväve sker kontinuerligt i ett inre kretslopp i marken. Näring frigörs från att vara bundna på olika sätt till att bli tillgänglig för växterna. Detta sker till stor del med hjälp av markens levande organismer så som daggmaskar, nematoder, bakterier och svampar. Dessa organismer bryter ner näringsrikt organiskt material och omvandlar den organiskt bundna näringen till växttillgänglig näring. Näringsämnen frigörs också direkt från markens mineraljord genom olika fysikaliska, kemiska och biologiska vittringsprocesser.

Kretslopp på gården
Näringsämnena cirkulerar också i ett yttre kretslopp som omfattar hela gården. Den ekologiska bonden måste så långt det är möjligt anpassa sin produktion efter odlingsplatsens förutsättningar och balansera odlingen och djurhållningen mot varandra för att undvika inköp av extra foder eller stallgödsel utifrån. Att balansera växtodling och djurhållning mot varandra, det vill säga anpassa antalet djur till åkermarkens yta, är ett viktigt steg i målet att uppnå balans mellan tillförsel och bortförsel av växtnäring på gården. Djurintensiteten, dvs. antalet djur per hektar, bör inte vara alltför högt. Då klarar inte gården att producera sitt eget foder till djuren i tillräcklig mängd. Extra foder måste köpas in vilket kan leda till att producerad mängd stallgödsel riskerar att blir alltför stor för att kunna återföras till åkermarken utan stora risker för näringsförluster.

Hur många djur är lagom?
Lagom antal djur per hektar varierar mellan olika djurslag. En mjölkko konsumerar naturligtvis större mängder foder och producerar större mängder gödsel än en höna, varför rekommenderat antal mjölkkor per hektar är lägre än för hönor. Med hänsyn till odlingens näringsbehov och de olika husdjurens behov av foder har riktlinjer utfärdats för hur många djur per hektar som är lagom.

Kretslopp i samhället
I ett större perspektiv skall kretsloppstänkandet inte bara omfatta den egna gården utan också inbegripa ett ökat kretslopp mellan stad och land. En uppdelning av samhällets växtnäringshaltiga avfall kan göras i slakteriavfall, komposterbara matrester från hushållen samt den växtnäring som kommer ut i avloppsystemens toalettavfall. Det är särskilt de två förstnämnda fraktionerna som med relativt enkla åtgärder skulle kunna återföras till jordbruket och trädgårdsnäringen. Det finns dock ett ännu endast teoretiskt mål formulerat av Centrum för uthålligt lantbruk (CUL) att återförsel av toalettavfall till åkermarken skall ske i framtiden. Men möjligheten att återföra alla typer av restprodukter och avfall är fortfarande begränsad på grund av förekomst av oönskade ämnen av olika slag. Det återstår därför relativt mycket arbete inom detta område innan kretsloppet mellan stad och land kommer att fungera.

Växtnäringsförsörjning på en ekologisk gård
Det ekologiska lantbruket strävar efter att vara självförsörjande på kväve. Eftersom inte handelsgödsel är tillåtet inom den ekologiska odlingen, baseras näringsförsörjningen istället på biologisk kvävefixering. Det innebär att kväve fixeras från luften av baljväxter, antingen genom odling av gröngödslingsgrödor eller vallgrödor med stort inslag av baljväxter som i första hand odlas som foder. Via stallgödsel recirkuleras kvävet från fodret tillbaka till åkermarken. Avgörande för om gården skall klara sin självförsörjning på kväve är hur effektivt lantbrukaren kan hushålla med och recirkulera kvävet på gården.

Näringsförsörjningen baseras på kvävefixerande baljväxter, exempelvis rödklöver (bilden till vänster), som odlas antingen som gröngödslingsgrödor eller som vallfoder. Via stallgödseln (bilden till höger) återförs näringen från vallfodret till åkern. Foton: Barbro Beck-Friis

Växtnäringsbalans — en god hjälp för näringshushållningen
En god hjälp med näringshushållningen är att räkna ut gårdens växtnäringsbalans. Växtnäringsbalans är balansen mellan den näring som förs ut via produkter från gården och näring som köps in via exempelvis extra foder och gödsel. Genom att låta utföra en markkartering, det vill säga att undersöka markens inneboende innehåll av näring, kan tillförseln av organisk näring anpassas efter näringsbehovet på den plats där det skall spridas. Näringsinnehållet i det organiska gödselmedlet, mängden utlakning samt näringsbehovet hos grödan tas också med i beräkningen.

Tack vare regelbunden nedbrukning av näringsrikt organiskt material som stallgödsel och gröngödslingsgrödor stimuleras också makro- och mikrolivet i jorden. Även markens struktur och stabilitet gynnas, vilka är viktiga för syre- och vattentillgången i marken. Sammantaget gör detta att jordens odlingsegenskaper förbättras.

Näringsförluster är svåra att undvika…
Trots försök att anpassa gödsling efter behov förekommer risk för näringsförluster. Risk för näringsläckage är dock inget specifikt för ekologisk odling. Alla odlingssystem, konventionella så väl som ekologiska läcker näring. Organiska gödselmedel är dock generellt mer svåranvända och mindre kväveeffektiva än handelsgödselmedel som kan användas med högre precision. Näringen i organiska gödselmedel måste först omvandlas, mineraliseras, till växttillgänglig näring via markens mikroorganismer som bryter ner det organiska materialet vilket försvårar användningen av organiska gödselmedel. Mineraliseringen är beroende av många faktorer såsom temperatur, fuktighet, kemisk kvalitet hos det organiska materialet etc. vilket gör det svårt för lantbrukaren att styra eller förutsäga exakt när näringen kommer att bli växttillgänglig. Sker omvandlingen vid fel tidpunkt i förhållande till den växande grödans behov riskeras att stora mängder näring förloras antingen via luften som gasförluster eller via dräneringsvattnet med negativa konsekvenser på vattendrag, sjöar och hav.

…men de går att förebygga
Den ekologiska odlingen ställer dock höga krav på hushållningen med näringsämnen och strävar efter att minimera förlusterna av växtnäringsämnen. Om inte lantbrukaren arbetar aktivt med målsättningen att minimera förlusterna riskerat odlingen att inte bli godkänd som ekologisk. Näringsförluster till luft och vatten kan förebyggas på många sätt. Det kan t ex ske genom

1. en väl sammansatt växtföljd

2. att låta åkermarken vara bevuxen vintertid

3. att förbättra anpassningen av tillförsel av gödselmedel efter behov både vad gäller mängd och tidpunkt, tidpunkt för plöjning, samt genom förbättrad hantering av stallgödsel i samband med lagring och spridning.

Ett annat sätt att hushålla med näringen är att behålla odlingsmarken bevuxen vintertid och att använda fånggrödor, t ex rajgräs, som tar tillvara all överflödig näring som finns kvar i marken efter skörd. Dessa olika metoder att hushålla med näringsämnen och minimera förlusterna är precis lika gångbara inom den konventionella odlingen. Skillnaden är dock att en ekologisk odlare förbundit sej att göra detta för att få klassas som ekologisk odlare.

Ett idealiskt mineraliseringsförlopp av näring från organiskt material som brukas ned i marken skulle kunna se ut som i figuren nedan.

Den röda linjen illustrerar ett idealiskt kvävemineraliseringsförlopp väl anpassat efter den växande grödans behov. Under vinterhalvåret, då grödans näringsbehov är obefintligt eller litet skall mineraliseringen vara låg. Annars riskeras stora mängder av värdefull näring att förloras från marken via luft och vatten. När grödan börjar växa på våren skall mineraliseringen öka i takt med behovet för att sedan avtaga igen efter skörd.

  Vinter               Vår                    Sommar                Höst
 Teckning: Sophie Gunnarsson

Kompletterande gödningsmedel
I vissa fall kan det vara svårt för lantbrukaren att åstadkomma en tillräcklig tillförsel av näringsämnen till sin åkermark. På lång sikt kan tillgången av exempelvis fosfor och kalium komma att minska på grund av att transporten från åkern av dessa näringsämnen överskrider återtillförseln. Alla ekologiska lantbrukare har inte egna djur på gården och saknar tillgång till stallgödsel. I dessa fall kan det vara nödvändigt att tillföra kompletterande gödselmedel. Exempel på sådana kompletterande eller alternativa gödselmedel som kan användas som organiskt gödningsmedel är källsorterat hushållsavfall eller växtmaterial som antingen komposterats eller fermenterats, dvs. rötats. Biprodukter av animaliskt ursprung, t ex blod-, ben-, fisk-, köttmjöl, kan också få användas. Dessutom kan svårlösliga mineraler såsom råfosfat användas. I vissa undantagsfall kan även stallgödsel och flytgödsel producerade på en konventionell gård få användas.

Innan gödsel- och jordförbättringsmedlen godkänns för användning måste de analyseras på sitt innehåll av tungmetaller, läkemedelsrester, radioaktiva-, smittospridande- eller andra oönskade ämnen innan de sprids på åkern om det föreligger risk att halterna kan vara höga. Restprodukter från industri och förbränning, exempelvis aska och slam, analyseras alltid före användning. En lista på alla gödselmedel som av KRAV är tillåtna att användas vid ekologisk odling finns här.

Möjligheterna att förbättra och utvidga tillförseln av alternativa gödningsmedel till den ekologiska odlingen är under utveckling. Alternativa gödselmedel kan öka precisionen även i ekologisk odling samt förbättra möjligheterna att tillföra tillräckliga mängder med kalium och fosfor även på lång sikt. De krav som idag ställs på hantering och kvalitet på alternativa gödselmedel begränsar mängden användbar växtnäring. I Sverige har man sedan länge haft önskemål om att få tillstånd att använda humanurin som växtnäring inom ekologisk odling.

Sådd
Generellt gäller att ekologiskt producerat förökningsmaterial ska användas i ekologisk odling. Detta betyder t ex att utsäde som används för sådd av spannmål eller annan gröda skall vara fritt från gifter. Det får således inte vara betat, dvs får ej vara preparerat med kemiska bekämpningsmedel med syfte att förebygga och försvåra svampangrepp vid tidiga stadier av grödans tillväxt. Utsädet får heller inte vara genetiskt modifierat.

Tillgången på ekologiskt utsäde är dock en bristvara. Individuell tillåtelse att använda konventionellt odlat utsäde kan därför medges av Jordbruksverket. Från och med år 2010 skall dock allt utsäde vara KRAV-godkänt.

Ogräs, växtsjukdomar och skadegörare
Kemiska växtskyddsmedel och bekämpningsmedel är ej tillåtna att använda. Ogräs och skadegörare bekämpas framförallt genom förebyggande odlingstekniska metoder där t ex växtföljd och jordbearbetning är viktiga. Ogräsen bekämpas också med mekaniska metoder som harvning och radhackning.

Som komplement till odlingstekniska åtgärder finns ett antal tillåtna biologiska bekämpningsmedel som är framtagna med hjälp av växter, djur, mikroorganismer eller insekter. Med biologisk bekämpning avses vanligen bekämpning med hjälp av någon annan levande organism. Exempel på biologiska bekämpningsmedel är parasiter såsom rovkvalster och sjukdomsframkallande bakterier, virus och svampar, rovdjur eller en konkurrent, feromonfällor och oljor från kryddväxter. Även värme kan användas för att t ex bränna bort ogräs i grönsaksodlingar. Bekämpningsmedel som är godkända att använda vid ekologisk odling finns listade här.

Växtföljden — viktig både för näringsförsörjning och bekämpning
Växtföljd innebär att man år från år växlar mellan att odla tärande grödor med stort näringsbehov som exempelvis vete, havre och råg och närande grödor som bygger upp markens förråd av näring igen t ex ärtor, rödklöver och blålusern. Ett förslag till en väl sammansatt växtföljd där närande och tärande grödor varvas om vartannat presenteras i tabellen nedan. När man varierar växtföljden trivs inte heller ogräs, skadegörare och sjukdomar lika bra då de gärna vill ha likadan miljö varje år. Genom att inkludera potatis eller någon annan gröda som kräver kupning eller radmyllning fås dessutom en automatisk ogräsbekämpning när myllningsredskapet skär av ogräsens rötter och revor mellan potatisraderna.

År:	Gröda:
1	Höstsäd + insådd, stallgödsel.
2-3	Vall 1-3. Vall 2 som fånggröda över vintern, vårplöjes.
4	Vårsäd med fånggröda, gödslas med stallgödsel.
5	Potatis, vid tidig skörd sås fånggröda.
6	Baljväxter (t ex ärt eller åkerböna)

Tabellen ovan ger ett förslag på en ekologisk växtföljd där växtnäringsförsörjning och växtskydd baseras på variationen av grödor år från år. I denna växtföljd är år 1, 4 och 5 tärande och år 2, 3 och 6 närande. Vallen, med sin blandning av gräs och kvävefixerande baljväxter bygger upp en god markstruktur som gynnar hög biologisk aktivitet, levererar kväve till andra grödor samt minskar både ogräsförekomst och andra växtskyddsproblem.

Ekologisk trädgårdsodling
Till den ekologiska trädgårdsodlingen hör odling av bär och frukt samt grönsaksodling på friland och i växthus. Idag är den ekologiska bärodlingen helt dominerad av jordgubbsodling. Odling av andra bär har hittills missgynnats av låga skördar och dålig kvalitet orsakad av insektsangrepp, ogräs och dålig näringsförsörjning. Efterfrågan på ekologiskt odlad frukt av olika slag är stor men idag finns bara ekologiska äppelodlingar i Sverige.

Morötter, rödbetor, lök, vitkål och kålrot är de vanligaste grönsakerna som idag odlas ekologiskt på friland. I växthus är det tomat och gurka som dominerar. Även inom grönsaksodlingen är problemen att uppnå tillfredställande växtskydd och växtnäringsförsörjning. Genom att ständigt arbeta med att förbättra odlingssystemen vad gäller växtföljd, gröngödsling, utveckling av nya ekologiska bekämpningsmedel som nyttodjur och växtextrakt och olika redskap för mekanisk bearbetning av jorden stärks den ekologiska trädgårdsodlingen.
Mer om vilka regler som den ekologiska trädgårdsodlingen måste följa kan du läsa om här.

Biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden i odlingslandskapet har minskat i och med att jordbruket utvecklats mot mer och mer storskalighet och specialisering under tiden efter andra världskriget. En av de faktorer som haft stor negativ inverkan på den biologiska mångfalden är den ökade användningen av bekämpningsmedel. Andra negativa faktorer för biologisk mångfald är den ökade användningen av handelsgödsel, minskat antal betesdjur på naturbetesmarker, ensidiga växtföljder och ett förändrat utseende av åkerlandskapet från små åkerplättar med åkerholmar, stenrösen, stenmurar, öppna diken etc. till stora åkrar utan åkerholmar och med täckta diken.

Som kontrast till detta skapar det ekologiska lantbruket med betes- och vallbaserad djurhållning och en varierad växtföljd bättre möjligheter för att gynna den biologiska mångfalden. Utan kemiska bekämpningsmedel blir det exempelvis fler blommor, humlor och andra insekter i jordbrukslandskapet. Det ena medför också det andra, det vill säga med fler insekter blir det också fler insektsätare såsom spindlar, näbbmöss, fladdermöss, ödlor och många fåglar. Sånglärkan är till exempel vanligare på ekologiska fält än på konventionella, enligt en engelsk undersökning.

De viktigaste komponenterna för att bevara och gynna den biologiska mångfalden är:

• ett varierat landskap

• en intresserad och kunnig lantbrukare

• betesmarker som är välutnyttjade, välhävdade

• gott om småbiotoper, miljöer, i åkerlandskapet

• giftfri odling

• varierad växtföljd

• riklig tillförsel av organiskt material till marken

Det är dock svårt att på ett enkelt sätt jämföra effekterna på den biologiska mångfalden orsakade av ekologiskt kontra konventionellt jordbruk. Många av dessa komponenter kan finnas både på ekologiska och konventionella gårdar. Resultatet beror dels på vilken organism man väljer att studera, var i världen man gör sin undersökning och vilka metoder man använder för att göra undersökningen. Oavsett om gården är ekologisk eller konventionell, är kanske den viktigaste faktorn vilken odlarens inställning och attityd är till biologisk mångfald hur intensivt jordbruket är och landskapets utseende. Det ställs höga krav på den ekologiske lantbrukaren att han eller hon måste visa hänsyn till intilliggande natur, kultur, och miljövärlden. Ett relativt nytt krav är att den ekologiska lantbrukaren skall göra en skötselplan för natur- och kulturvärden på sin gård som sedan skall följas för att bevara och öka möjligheterna för biologisk mångfald.

Du kan läsa mer om miljöfördelar med ekologisk odling som det presenteras på KRAVs hemsida här. Där står bland annat vad forskningen idag känner till om effekter på vattenkvalitet, övergödning, energibesparing, biologisk mångfald och om risker med användningen av genmodifierade organismer.

Vad krävs för att odlingsmarken skall godkännas för ekologisk växtproduktion enligt KRAV?
För att en odling skall bli godkänd för ekologisk produktion måste en hel del grundförut-sättningar uppfyllas. Ett krav är att odlingen inte får ligga närmare än 25 meter från en hårt trafikerad väg eller en konventionellt odlad åker. Dessutom tas prover på jorden för att fastställa att halterna av cesium, tungmetaller och rester av bekämpningsmedel inte överskrider tillåtna gränsvärden. För att förhindra föroreningsrisken från närliggande vägar eller konventionellt odlad mark skall åtgärder såsom frizoner eller skyddsplantering mellan skiften upprättas.

När en lantbrukare vill övergå till ekologisk odling tar det ett par år innan den producerade skörden får klassas som ekologisk. För att ettåriga grödor, vall eller bete skall godkännas av KRAV som ekologiskt producerade krävs att odlingen bedrivits enligt KRAVs regelverk i två år. För att undvika förväxling mellan ekologiskt producerade och konventionellt producerade produkter får ej konventionell odling av samma gröda ske parallellt med den ekologiska produktionen på en och samma gård.

Statistik
Regeringes mål är att av all produktion i landet år 2010 ska 20 procent vara certifierad enligt gällande regler för ekologisk odling. Idag är den areal som odlas ekologiskt och får EU-bidrag nästan uppe i 20 procent, men endast en tredjedel av den arealen är certifierad enligt gällande regler. Produkterna kan certifieras för KRAV-märket eller för EU-märket. Andelen certifierad odling är störst för vall, grönfoder, ärter och bönor. Andelen certifierad spannmålsodling i landet är ca 5 procent. Andelen potatis ca 3 procent, precis som andelen oljeväxter. Den certifierade odlingen av trädgårdsväxter rör sig kring drygt 5 procent.

I en del områden i Sverige odlas mer ekologiskt än i andra delar. I Sörmland, Uppland, Västra Götaland och Västmanland odlas drygt 10 procent av arealen ekologiskt. Västerbotten, Norrbotten, Skåne och Blekinge ligger lägst med omkring 2 procent kontrollerad ekologisk areal. Det betalas ut ekonomsikt stöd till ekologisk odling – år 2006 var stödet knappt 600 milj. kr. Det totala direktstödet till jordbruket i Sverige var nästan 10 miljarder kr.

Källor:
Aktiviteter på Ekhaga 2002. Centrum för uthålligt lantbruk.
Bergström, L., Kirchman, H. 2000. Minskar ekologisk odling utlakningen av kväve? FAKTA Jordbruk, Nr 20, SLU
CUL, Centrum för uthålligt lantbruk. www.cul.slu.se
EG:s regler om ekologisk odling och kontroll av framställda jordbruksprodukter. Sveriges Jordbuksverk Granstedt, A., Bovin, H., Brorsson, K-Å., Lund, V. och Rölin, Å. 1998. Ekologiskt lantbruk.
Växtodling, djurhållning, trädgård, ekonomi. Natur och Kultur/LTs förlag.
Granstedt, A och Westberg, L 1993.
Flöden av växtnäring i jordbruk och samhälle. Växteko - Aktuellt från lantbruksuniversitetet nr 416, SLU.
Gödslings- och kalkningsråd för ekologisk odling. Södra Götaland (2002). Hushållningssällskapet Kristianstad.
Hushållning med växtnäring - växtnäringsförluster. Svenska Naturskyddsföreningen Rapport Ekologiskt lantbruk, 2000.
KRAV, www.krav.se
Projekt Biologisk mångfald i ekologiskt lantbruk. Hushållningssällskapet i Stockholms och Uppsala län
Regler för KRAV-godkänd produktion. Januari 2003. Kravs informationsavdelning. Edita västra aros AB.
Richert Stintzing A, Rhode L, Åkerhielm, H 2001. Humanurin som gödselmedel - växtnäring, spridningsteknik och miljöeffekter. JTI-rapport Lantbruk & Industri 278.
Är eko reko? Om ekologiskt lantbruk i Sverige. (2003) Formas Fokuserar, Forskningsrådet för miljö och areella näringar och samhällsbyggande, Stockholm.
Ögren, E., Båth, B., Rämert, B. och Adelsköld, N 1998. Kväve från gröngödsling måste kunna styras. FAKTA Trädgård, Nr 8, SLU.
Vad är ekologisk produktion? Regeringens skrivelse 2005/06:88
Växande marknad, Ekologiska lantbrukarna 2006
Jordbruksstatistisk årsbok 2007 Se här
KRAV:s årsredovisning 2006 Se här

Ytterligare information på LivsmedelsSverige
Växtodling

---

Sophie Gunnarsson

Uppdaterad 2007-09-11