Nöt

Det nötkött som produceras i Sverige kommer till ca 70% från mjölkraserna och till ca 30% från köttraserna. De flesta mjölkkorna tillhör raserna SRB (svensk röd och vit boskap) och Amerikansk Holstein. Kravet på att dessa kor ska ge mycket mjölk har under senare år styrt avelsarbetet mot högre mjölkavkastning och slaktkroppsegenskaperna och muskelutvecklingen har inte beaktats i samma utsträckning.

De flesta tjurkalvarna slaktas vid ca 18 månaders ålder, vanligen efter en intensiv uppfödning inomhus. Merparten av kvigkalvarna föds upp för att bli mjölkkor. Det krävs många nya kor varje år eftersom ett stort antal kor slaktas varje år.

Ungdjur och mellankalvar
De flesta ungdjur till slakt är alltså tjurar eftersom kvigkalvarna så småningom behövs som mjölkkor och endast ett begränsat antal handjur kastreras till stutar. Det finns önskemål att öka antalet djur som kastreras eftersom fler stutar efterfrågas. Det kan också vara lämpligt att ha stutar istället för tjurar på magrare (marginella) betesmarker. Kastrering medför att djuren inte växer lika snabbt.

Den tidigare traditionen att slakta många nötkreatur redan som kalvar har ändrats. Nu slaktas i Sverige endast något tusental kalvar som gödkalvar, uppfödda i huvudsak på mjölk. Ett större antal slaktas som "mellankalv" vid ca 6 månaders ålder då de ger en slaktkropp på ca 130 - 150 kg.

Köttraser
Det finns flera olika raser som är lämpliga för köttproduktion. De första djuren av denna typ kom till Sverige redan på 1930-talet (Angus) och 1950-talet (Hereford). Under 1960-talet importerades särskilt Hereford och Angus (betraktade som lätta köttraser) och Charolais (en tung köttras) som var intressant att använda under svenska förhållanden. Senare har djur av andra raser importerats och nu finns det också Limousin Blonde d'Aquitaine, Simmentaler och Highland Cattle.

Det totala antalet moderdjur av dessa raser eller olika korsningar med köttraser för köttproduktion uppgår idag till ca 160 000. Varje ko lämnar i regel en kalv efter 9 månaders dräktighet. Efter en första betesperiod tillsammans med modern föds kalvarna upp intensivt och blir slaktfärdiga under vår och försommar året efter födelsen.

Gräs eller spannmål
Olika köttdjur passar för olika förutsättningar på den egna gården. Det innebär att man väljer de "lätta" raserna Hereford och Angus till områden med stora betesarealer, medan de tunga köttraserna som Charolais används där man har tillgång till spannmål och ensilage som medger en intensivare uppfödning.

Det finns ibland önskemål att använda nötkreatur som "naturvårdare", d.v.s. i första hand för att hålla landskapet öppet och vårdat. Djur som går på dessa marker blir i de flesta fall inte slaktmogna utan behöver en intensiv tid för slutgödning för att uppfylla marknadens krav på kvalitet. Det är viktigt att välja rätt djurmaterial för dessa produktionsformer om resultatet ska bli tillfredsställande.

Text: Ingemar Hansson, SLU

Läs mer i Fakta Jordbruk 1999:4

Djurhållning, kött- och mjölkproduktion och fiske

Nöt

Gris

Får och lamm

Fågel
  Kyckling
  Kalkon
  Anka
  Gås

Mjölk

Ägg

Hönshållning och äggproduktion

Kycklingproduktion

Fisk och skaldjur
  Torsk
  Sill
  

Lax
  Övriga fiskar
  Skaldjur
  Odling av fisk